yfronten

Det var värst vad jag är produktiv idag! Undrar hur mycket man ska skriva för att komma med på oftastinläggtoppen? Jag är ensam hemma, sambon är i stugan och ringde och rapporterade: "jag har plockat ned lilla skorstenen och halva öppna spisen". Det är bara att låta honom hålla på, det är det han trivs bäst med, medan jag mest läser och skriver. Vi har delat upp det där bra mellan oss.

Vad jag vill göra nu är att varna för en obehaglig bok. Jag har läst Nu heter jag Nirak av Peter Pohl. Han har varit en av mina favoritungdomsförfattare men nu vet jag inte längre. Det här är inte trovärdigt. De enda som jag tycker verkar äkta är Karins pappa och hans nya kvinna men de är ganska perifera figurer. Huvudperson är alltså Karin, som är snart 14 och hennes låtsassyster som heter Nirak. Redan här tycker man att vadå, låtsassyster, det har man när man är fem år kanske. Flummigare blir det när Nirak får berätta i jagperson. Sedan är det Roland, mammans nya pojkvän, som är vältränad gympalärare, vilket inte motiverar varför han möter Karin för första gången endast iförd kalsonger, och nästa gång stringtrosor (trodde det hette kalsonger för män). Karins mamma är ungdomspsykolog men verkar förstå ungdomar dåligt. Karins nye bror (pappans kvinnas son) tror att han vet allt och pratar som en professor. Jag tror inte ett ögonblick på Karin som blir tänd på Roland. Peter Pohl har aldrig varit en 14-årig tjej. Det har jag. Även fast jag var barnslig och oskuldsfull så vet jag nog bättre hur småtjejer fungerar. Det hände att jag fascinerades av äldre killar men hade de velat ta i mig hade jag blivit livrädd. Jag förstår inte vad den här boken ska ha för målgrupp. När jag lyssnade på Peter Pohl på bokmässan var han dessutom butter och nästan otrevlig mot intervjuaren. http://knuff.se/boecker