Trist vuxendom

Jag funderar på en sak. Först kommer barndomen, sedan ungdomen, men det måste väl finnas något mer före ålderdomen, vad heter det? Vuxendomen? Det finns lärdom, visdom, mödom, svendom, mandom men vad kallas det när man inte är någon ungdom längre? Jag fortsätter gärna att betraktas som en ett tag till, men jag tycker det blir lite fånigt när, som jag tycker, äldre kvinnor kallar varandra för tjejer. Jag vet inte när man ska sluta med det, jag är väl snart där själv...

Det finns ett så bra citat i boken Gud som haver barnen kär har du någon ull av Mark Levengood och Unni Lindell. Det är Louise, 7 år, som säger: "De vuxna kan äta så mycket godis de vill, vara uppe så länge de vill och sminka sig så mycket de vill. Det hemska är ju att de inte vill det." Precis så är det. Det känns inte längre så motiverat att köpa ett kilo lösgodis och sedan äta så mycket det bara går när jag skulle vilja väga tio kilo mindre. När man lever ihop med en som börjar jobba fyra timmar tidigare än man själv får man kanske inte vara vaken så länge man vill. Annars skulle jag nog ligga och läsa eller titta på TV eller sitta vid datorn till tolv varje natt men nu är det läggning senast tio. Smink har aldrig roat mig. Fast jag håller på att vänja mig vid en ny ögonskugga jag köpt i den för mig ovanliga färgen Plum.

Igår var vi ute vid stugan och bastade. Vi var ju tvungna att passa på när det fanns snö att rulla i. Att göra änglar i skarsnö gör ont! Bakom bastun var det lite lösare snö men det skavde ändå när jag lade mig på magen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0