Mathilda Hagfoss och Mustangen (och melodifestivalen)
Igår gjorde jag ett par väldigt olika och ovanliga saker! Eftersom det inte verkade hända särskilt mycket ute på stan tyckte jag att jag skulle gå på helkväll i missionskyrkan. I alla fall en del av kvällen. Där skulle det vara uppträdanden av våra elever Mathilda Hagfoss, Patrik Sundin och gruppen Veracious. Mathilda och Patrik ville jag jättegärna höra så då tänkte jag att det får vara värt att gå ensam på en ungdomskväll i kyrkans samlingssal som ligger i källaren, har lågt i tak och är ganska omysigt. Trist att vänta i 40 minuter innan första uppträdandet, men jag hade åtminstone mobilen att leka med. Jag lyssnade på hela Mathildas framträdande. Hon är så duktig, hon är så bra! Det är fascinerande när hon sjunger andras låtar så att jag tycker bättre om dem än originalen. Jag har hört henne sjunga någon Lisa Ekdahl-låt så det var jättefint och jag gillar verkligen inte Lisa och hennes barnsliga röst. Denna gång sjöng hon sånger av bland andra Thomas Andersson Wij, Lars Winnerbäck och Håkan Hellström och även två sånger på engelska som hon skrivit själv. Vilken begåvad tjej!
Tyvärr kunde jag inte vara kvar och höra Patrik för jag skulle ut och åka raggarbil! Sambon har en före detta kollega som är stolt ägare till en gul Mustang från 1971 och jag har tjatat om att jag vill åka i den där bilen. Jag tror att jag aldrig har åkt cab innan så det var spännande. Sambon fick köra, jag satt fram och kollegan bak. Vi mellanlandade på Stengrottan och fick med en till passagerare på en runda. Det var bara fyra grader på kvällen så när vi skjutsade hem bilägaren fick vi dra upp taket. Jag ändrade mig förresten från att ha velat bära klänning till att gå i jeans på kvällen. Så ingen behövde se mina sargade knän utan fick koncentrera sig på att titta på min korsett istället, hehe. En kille som satte sig bredvid mig, på samma stol, på puben sa att han skulle dra i snöret om jag inte flyttade på mig. Men jag har ju inte string ikväll, sa jag, innan jag fattade att han menade snöret i korsettryggen.
När vi var hemma en sväng mellan cabbandet och puben såg vi avlsutningen av melodifestivalen. Jag tyckte det var kul att det gick dåligt för Sverige, fast pinsamt också. Snart får väl media sluta haussa Sveriges bidrag och alltid satsa stenhårt på att vi blir i topp fem? Andra länder är inte så intresserade av svensk musik längre, åtminstone inte i schlagersammanhang. Ryssland är ett ofattbart stort land med grannländer med samma smak som kan rösta på dem.
jag tyckte om Turkiets låt... o norges bidrag
hrmpf vilka prioriteingar man kan ha då!!!!:P
men jag är inte bitter!;)
mm mathilda var sannerligen faktiskt:)
Patrik, ta det lugnt. Det är okej att vara lite bitter, särskilt som det är vetenskapligt bevisat att jag faktiskt är mer sannerligen än fantastisk.
Eller hur det nu var?...
Patrik. Du är också "sannerligen faktiskt" men jag har aldrig åkt cabbe förut ju!
Mathilda, kul att du går in och medlar. Det blir riktiga debatter här i kommentarsfältet.
men åh.. jag menade ju givetvis att Mathilda var fantastisk.. sluta märka ord dårå! och Ylva du har säkerligen aldrig varit i Norrköping heller då??:P haha
Patrik. Det var så roligt (jag råkade skriva soligt innan jag korrade) att både jag och Mathilda tydligen inte kunde låta bli att kommentera ditt "sannerligen faktiskt". Förlåt! (Jag är lärarbarn och har jättesvårt att inte märka ord.)