Ouppfostran
Apropå förra inlägget om att jag inte kan presentera mig för folk som folk (öh...). Mina föräldrar har inte uppfostrat mig till att vara artig och belevad. De säger också konstiga saker. När mamma träffade en man som presenterade sig som Sten-Örjan (eftersom han faktiskt heter det) skrattade hon rakt ut. Däremot har de lärt mig att man ska hälsa på folk så det gör jag, både på kända och okända. Ibland blir det jobbigt när jag artigt svarar på tilltal.
Idag hyr vi ut bastun till ett gäng som ska ha svensexa. Jag känner inte någon av killarna. Funderade ett tag på att vara i stugan när de är där, men de kanske inte vill ha en nyfiken värdinna som kontrollerar så att bastandet går rätt till och att alla hoppar nakna i dammen.
Idag hyr vi ut bastun till ett gäng som ska ha svensexa. Jag känner inte någon av killarna. Funderade ett tag på att vara i stugan när de är där, men de kanske inte vill ha en nyfiken värdinna som kontrollerar så att bastandet går rätt till och att alla hoppar nakna i dammen.
Kommentarer
Postat av: Maria
webbkamera vid dammen kanske? ;-)
Postat av: Mor
Synnerligen fullt påhopp! Vi har visst lärt dig att föra sig. Jag gör inte hälften av de dumheter du hinner med på en kväll under ett helt år. Man blir klokare med åren också, gudskelov.
Postat av: Ylva
Maria. Hehe, webbkamera är en idé...
Mor. Fullt påhopp? Jag var faktiskt ganska nykter, både när jag skrev inlägget och när jag sa alla de där dumma sakerna. Det kanske är som med skolan? Du lär ut men det är inte alla elever som lär in.
Trackback
