yfronten

Igår var jag på releasefest för Klas Mathiassons diktbok Urklippt - cirklar och fyrkanter. Det var väldigt trevligt och fullt i lokalen trots att det var så fint ute. Pontus Ljungberg, intendent och son till Sven Ljungberg på Ljungbergmuséet, upplyste oss om att en människa alstrar 60 watt och att vi var hundra personer därinne. Han tyckte att det var kul att det kom så många nya besökare och det var det ju men jag har svårt att tänka mig alla dessa olika människor på konstutställning. Klas läste upp några dikter med Megafånerna, de är tre personer som läser, sjunger, framför dikter till saxofon och trummor. Sedan var det en kort paus, som blev ungefär en timme, med mingel och därefter hade han bjudit in sin svåger, radioprataren Per Brolléus som körde det annorlunda greppet att spela upp en CD med det han hade tänkt säga och mima till. Sölve Rydell talade lite om dikter innan han övergick till att be Klas att läsa en av sina dikter som nästan bara består av ordet bra, med annat uttal än det småländska för att han ska slå i engelskspråkiga länder, och illustrerade det hela med en nyinköpt BH. Det är svårt att beskriva det här evenemanget men det var väldigt roligt!

Jag har svårt att föra mig bland folk. I stället för att bli blyg blev jag burdus och sa vansinnigt konstiga saker när jag blev presenterad för en massa nya människor. En tjej kände jag igen och när jag kom på varför blev jag jättenöjd. "Jag har sett dig på kort på fotoklubben. Det var mycket naket!". Sedan blev jag presenterad för en lång snygg man från förlaget och sa att jag tyckte väl att det såg ut som att han inte var härifrån. Han började titta ned på sig själv och jag sa "Utböling!" och gick därifrån. Jag följde med och tittade på vänners nya hus och när de bjöd på vatten med is sa jag att det är höjden av snålhet att bjuda på utspätt vatten i tilltäppt sugrör. Det är en rolig historia, jag menade inte alls att det var något fel. Och så frågade jag en nattvandrare om det är farföräldrar på stan, fast honom känner jag och hoppas att han inte blev förolämpad.

Som tröst var det inte bara jag som sa olämpliga saker. En lustig kille som följde med mig och några vänner i en bil fick syn på Sölve som bor bredvid kompisarna vi skulle till. Han öppnade bildörren och skrek "Vi tar honom!". När Sölve vände sig om hojtade killen "Jag skojade bara!" och dök in i bilen igen. Efter titten på huset gick vi till puben. Där stod jag och pratade med en tjej jag inte träffat förut, men som en människa pekat ut för mig och sagt att vi är kollegor vilket jag ju inte tycker  när hon jobbar på kommunbiblioteket och jag på gymnasiet. Det var väl 2003 jag jobbade där senast? Hon var med hela kvällen så hon blev nog inte så förolämpad av att jag protesterade mot att vi var kollegor, det tyckte hon nog inte heller. Vi såg ett par killar som stod och tisslade bakom oss och sedan gick iväg. Efter en liten stund kom en av dem tillbaka och frågade den andra tjejen "Ska vi ha sex?". När hon avböjde vände han sig till mig och sa "Du då?". Jag sa också nej. "Jag är bra på oralsex" sa han då. Åh, vad jag känner mig utvald. Tänk om jag varit singel och sagt ja. Vad förvånad han skulle bli. Klas, poeten själv, tyckte att vi skulle sitta med honom och hans kompis så då gjorde vi det resten av kvällen. Till honom kan jag säga konstiga saker utan att det gör något. Det är skönt. Nu har jag rett ut vad bilden på bokens framsida föreställer. Jag trodde det var en ål som ligger på en bänk men det är en bettskena.