yfronten

Med Kulturkullan. Fin- och fulkultur och mycket Ljungby. Det jag skriver här gör jag som privatperson.

En lanthandel i Provence

Igår var jag och såg En lanthandel i Provence på Bio Kontrast. Innan sa vår kassör att det skulle vara en feel-good-film men det vet jag inte om jag håller med om. Den var bra, men ganska tragisk. Den slutade inte som man tror, det vill säga lyckligt. Jag har inte sett många franska filmer och kan nog inte nämna en enda fransk skådespelare, men huvudpersonen skulle jag gärna se i flera filmer. Nicolas Cazalé. Duktig. Eller mest snygg då, kanske... Kompisen tyckte han påminde om en ung Marlon Brando. Jag tyckte han hade vissa drag av Peter Jöback, fast inte lika valpig (märk att jag inte sa bögig).





Nicolas Cazalé

http://www.efp-online.com/


Marlon Brando
http://newsimg.bbc.co.uk/


Peter Jöback
www.aftonbladet.se

Jag har enormt svårt att begripa att gamle Marlon var så där tvålfager i sin ungdom. Tycker att alla tre killarna ser ut som kopior av varandra förresten...

Själv hade jag svårt att förstå att den gamle Brandon var samma person som min ungdoms urläckra Marlon!

Franska filmer är ju alltid tragiska... Har till och med läst att dom brukar spela in två olika slut. Ett jättetragiskt för den franska marknaden och ett lyckligt för export.

Elon. Visst är de lika? Jag förknippar också Brando med hur han sett ut på senare år.



Anonym. Olika referensramar. Läcker när han var ung och tjusig som äldre.



Haddock. Intressant att fransmän alltid ska vara tragiska.

Jag råkade bara bli anonym. Du kan aldrig ana vad jag var galen i Marlon Brando!

Har du inte sett Amelie från Montmartre?



Att spela in två slut är de inte ensamma om... En del engelska filmer har också två slut, till exempel Stolthet och fördom - ett där de kysser varandra och ett där de inte gör det. Gissa vilket som var för den amerikanska marknaden?

M. Aha, det var du. Nej, det visste jag inte.



Mathilda. Nej, jag har inte sett Amelie fast jag har tänkt göra det.