yfronten

Om två kosmiska själar möts, blir det en stjärnsmäll då? Di Leva blev nog förvånad när det visade sig sitta en nästan ännu mer kosmisk varelse i publiken. Med Di Leva vet man aldrig riktigt vad han pratar om, och om han verkligen är sådär spejsad, men med Edwin-Texas-Sminkmannen-Nordens skönaste människa-Johnsson  (åh, vad roligt, jag har just skrivit in Di Leva på Hit FM och som liknande musik får jag Stad i ljus med Tommy Körberg!) vet man att han faktiskt är spritt språngande. Jag tror att det han frågade var om Di Leva besökt en planet i stjärnbilden Cassiopeja och Di Leva svarade att han är överallt.

Vi förväntade oss 90 minuter Di Leva och fick nästan det dubbla. Det var ju generöst men på tok för långt. I alla fall för mig som satt på balkongen på Växjö teater där de glömt att bygga plats för ben och fötter. Alla ville höra mera sång, men det mesta av föreställningen Låt kärleken växa var prat. Det blev för mycket av väckelsemöte och lekstuga.

"Frukta inte, ät frukt!" mässar Di Leva och kastar apelsiner på publiken. Det är småmysigt när han går omkring på scenen och skrattar åt sig själv, det blir ganska häftigt när hela publiken blundar, helt galet när alla skriker rakt ut -tre gånger dessutom- och magiskt när han äntligen sjunger några av sina populäraste sånger. Det är härligt med människor som inte är som alla andra men även påfrestande. Vissa avnjuts helst i mindre doser. Tuva har skrivit en recension som jag nästan fullständigt instämmer i:
http://www.smp.se/noje_o_kultur/scen/di-leva-sprider-lite-for-mycket-karlek-(887223).gm
 http://www.folkbladet.nu/
http://www.lokaltidningen.se/