yfronten

Hur vet man när kompisars kompisar är ens egna kompisar? Jag är rädd att jag är för påig ibland och vill inte skrämma iväg potentiella vänner. Samma problematik som när man är intresserad av någon och inte vet om det är besvarat, förutom att man slipper den smärtan ifall det inte är det. Jag har förresten en kompis som varit singel i sommar och nätdejtat herrejävel. Nu är hon kär i en kille men säger fortfarande att de dejtar. Eftersom jag varit upptagen de senaste tolv åren har jag aldrig dejtat och jag fattar inte alls hur det går till. Det verkar bara som att det har blivit ännu svårare att veta definitivt att man har ett förhållande.

Men nu var det kompisar jag tänkte på. Jag bjöd hit en tjej jag träffade i Köpenhamn. Nu lät det ännu konstigare än det är. Tjejen var med på samma resa men vi hade aldrig träffats innan. Hela det där tjejgänget är sådär roligt så jag gärna vill träffa alla flera gånger. Hur som helst bjöd vi hem den här tjejen och hennes kille igår och så gick vi på Kung i baren. Trevligt förutom att Kung i baren var en besvikelse. Det var inte alls många ute. Tråkiga Ljungbybor som inte fattar att man ska passa på när det är 28-årsgräns!

Ett omvänt problem är när jag träffar kompisars kompisar som jag inte vill umgås med. Vissa människor får man bara lov att stå ut med men när de inte ens är särskilt trevliga fattar jag inte vad de tror att de ska träffa mig för. Jag är nämligen snäll och rolig och vill inte lägga tid på att vara obekväm i subbsällskap (ni observerade väl att det var två B?) . Det blir ju inte utan den gemensamma vännen jag träffar dem i alla fall.