Konsten att vara snäll

Igår lyssnade jag på Stefan Einhorn som skrivit "Konsten att vara snäll". Jag ska försöka praktisera det idag. Igår körde jag mitt eget race och var besvärlig. Eftersom jag gick ensam på mässan var det så lätt att som av en händelse glida in i långa köer någonstans i mitten till föreläsningarna. När jag var färdigmässad ringde jag kompisen som kört bil dit och bad henne ta mina tunga kassar med böcker.

Gammelgubbetrött i fötterna, som jag var, hade jag först tänkt att vila ut och umgås med vänner, men så kom Håkan Hellström emellan. En ensamhetens kalvytterfilé (med bea såklart, vad trodde ni?) gav mig perfekt plats på Lisebergs huvudrestaurang med utsikt över scenen så jag slapp stå.

På bussen som jag hade tänkt ta till kompisarna uppå Källarbacken stod det fullsatt och sedan kom det ingen extrabuss som jag hade tänkt mig. Då blev det en annan buss som inte ledde ända fram utan jag fick hämtas i Landvetter centrum. Det känns inte helt okej att utnyttja vännen (jättetröttasmåbarnsmammansominteorkadegåpåkonserten) som taxi klockan 23, när jag hade sagt att jag skulle ta mig dit gåendes. Dumma, dumma Västtrafik! Jag gick på bussen där bak och hittade ingen biljettautomat för mitt hundrakort, blev sur och betalade inte eftersom jag var på fel buss. Det är inte helt säkert att den motiveringen skulle gå hem hos en kontrollant... 


Idag SKA jag åtminstone umgås med vänner. Jag får se hur många, det är ännu inte riktigt bestämt förutom att det ska ut och ätas och sedan dansas, åtminstone enligt mig och ganska nyblivna singelvännen.

I storstäder kan jag göra saker ensam och igår var jag på de två största evenemangen Göteborg hade att erbjuda. Bokmässan, som räknar med 100 000 besökare, och Liseberg, som är Sveriges mest besökta turistmål, där vi var 17 000 i publiken.

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=447868

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0