yfronten

Du finns i alla mina tankar, i mina morgon-
stunder och i mina sista böner, i vaket till-
stånd och i nattens vackraste drömmar.
 
När det regnar i mig är din tröstande hand
en sång i dur, för när jag spelar i moll kan bara du
tralla min befrielse.
 
Och när du ler mot mig känner jag hur det bultar
i hjärtat och jag släpper garden för ditt leende är ändå ett slag
under bältet, smärtsamt men underbart.
 
Min älskade, när vi är tillsammans känner jag något växa mellan
dig och mig, en känsla så stark att jag blir svag i
benen – visst är det riktig kärlek?
 
För mig är du bara ett stort under
ett mirakel, en förhoppning om ett lyckligt
liv, det som jag alltid sökt efter och trodde förlorat.
 
Sen vi träffades vill jag inget annat än att gö-
ra dig lycklig och jag lovar, min kära, att äls-
ka dig intensivt och länge och jag kommer aldrig tveka att
vara din vattentäta axel att gråta mot när sorgen lyckas
tränga in i dig, när du minst anar.
 
Jag ställer inga krav, bara jag får hänga
med dig hela livet, låta kärleken knacka på vår dörr och släppa
in den då och då, öppna en flaska vin och förlora oss i långa sam-
tal om dig och mig, om oss och om kärlekens förunderliga
lag som alltid för oss samman igen.
 
Och om du vill och klarar av det kan vi fördjupa i ana-
lyser om ingenting, för i kärleken är dialogen och inte sängen den viktigaste kana-
len – det är där vi slutligen finner kärlekens riktiga mening.
 
Om du inte förstår vad jag menar, tänk på att män gömmer sina intentioner i sitt
sätt att kryptera budskap - läs nu om, men ta bort den mellersta raden, det jag
skrev.