yfronten

Jag har varit ute på min entimmesrunda. När jag kommit ungefär halvvägs trillade min huva ned och gick inte att fälla tillbaka igen (utan att ta av den helt och det vill jag inte när det blåser) så det spelade inte så stor roll att det höll på att mörkna.

Att ge mig en MP3-spelare var bland det smartaste min kille kunde göra om han vill att jag ska röra på mig. Det blir så mycket längre promenader nu. Det gäller att jag koncentrerar mig bara så att jag inte sjunger "Baby, I love you to want me..." för cyklisterna jag möter. Det kanske inte är så dumt med den där huvan förresten?