yfronten

Vi var på bio i Växjö igår och såg I taket lyser stjärnorna efter den braa boken av Johanna Thydell. Filmen var också bra och väldigt sorglig. Först tänkte jag att det här går ju bra, jag gråter inte och det är inte alls så sorgligt som jag blivit varnad för. Sedan barkade det iväg och mot slutet satt jag och väninnan och snörvlade liksom resten av salongen. Jag tyckte filmen var fin men det var saker som inte stämde överens med boken, jag måste läsa om den. Själva titeln fick en jättekonstig förklaring när cancermamman låg och hallucinerade. I boken hade tjejen Jenna klistermärken i sovrumstaket, sådana där som laddas upp av ljus och sedan när man släcker så lyser de. Det kunde de väl haft i filmen!

www.hikmet.se

Och Samuel Haus är verkligen charmig!