yfronten

Det går inte att ha mig i högtidliga sammanhang! Visserligen känns det något bättre att jag hoppade över studentfirandet och valde personalavslutningen som flippdag, men ändå.

Pinsam 1. Cykeln har jag lämnat in på lagning, bilen tar jag bara i yttersta nödfall, regnbyxor är för omständligt och paraply bojkottar jag. Det tar ju bara tio minuter att gå till skolan. Efter en missbedömning av blöthetsgrad på regnet (100%) gick jag så till jobbet i kort klänning. Regnjackan täckte inte hela så när jag kom fram var jag plaskblöt frampå hela nederdelen av klänningen.

Ingen ska låna böcker idag, jag låser dörren, smyger mig in på kontoret och klär av mig klänningen, tänkte jag, och tyckte jag var smart. Det funkade bra tills kollegan kom och låste upp och en manlig lärare kom in och frågade en sak som gjorde att jag var tvungen att resa mig och prata med honom. "Ehe, jag väntar på att klänningen ska torka". "Det är lugnt", svarade han. För mig var det okej att springa runt endast iförd kalasbyxor och någon t-shirt när jag var fyra år, men inte nu.

Pinsam 2. Efter avskedslunchen stod jag och en lärare och pratade och skrattade jättehögt med kocken när vi lämnade brickorna, tills det kom en kollega och sa att vi skulle vara tysta eftersom rektorn höll tal. 

Pinsam 3. Sedan hade trivselkommittén gjort ett litet lotteri, redan avgjort förstod jag efteråt, där de utnämnde sina efterträdare. Jag var en av dem. Men hallå, så dumt! Jag vet inte vem som gjort den missbedömningen, men nu är det ju så att jag är med på de allra flesta aktiviteter som anordnas, men det är inte jag som arrangerar!  Det är en viss skillnad där. Tvåhundra personer som applåderar åt mig gör det svårt att tokvägra det första jag gör...

Nu tar vi sommarlov och så träffar jag inte lärarna på två månader, phu!

Ikväll är det invigning av Berättarfestivalen. Jag tar med två kompisar som vårdare... Om jag hade tid skulle jag lägga mig och dö en stund.


Foto: Rypmar7 www.flickr.com