yfronten

Det är många som är avundsjuka på att jag var på AC/DC på Ullevi igår. Man kan undra vad jag gjorde där över huvud taget eftersom jag inte ens gillar dem. Vi har kompisar som tycker om dem som fixat biljetter och jag älskar att gå på konsert så jag gav ett par biljetter som tidig födelsedagspresent till sambon. Vi stod ungefär i mitten av planen nära mixerbordet (sambon säger att det brukar vara bäst ljud där). Man ser inte så mycket men det är häftigt att vara nere på planen och med bland fansen.

Mitt praktiska tänkande sträckte sig till att ha regnjacka, mest för att jag hade fickorna som handväska. Jag tänkte inte, som de flesta andra hade gjort, att lämplig konsertklädsel är jeans, svart t-shirt och gympaskor utan jag ville ha korta skinnklänningen och sandaler med öppen tå. Helt mirakulöst lyckades jag undvika att få mina tår klämda till köttmos, bland annat för att jag ställde mig strategiskt bakom ett gammalt AC/DC-fan som inte såg ut som att han tänkte hoppa och det gjorde han inte heller förrän de spelade Highway to Hell.

Kul upplevelse är det ju alltid med ett fullsatt Ullevi men jag hade inte lärt mig en enda text innan. Det är helt omöjligt att höra orden från den sångaren. Men skrika kan man ju göra så det gjorde jag, även när Angus strippade trots att jag inte ville se så mycket av honom. Som tur var stoppade han med att dra ned byxorna och visa sina kalsonger med AC/DC-tryck över rumpan.


Roligt på förra årets hårdrockskonsert, med Iron Maiden, var när en kille blev helt till sig när han såg mig i skinnklänningen och sa "åh, en äkta maidenbrud".