yfronten

Med musdoktorn menar jag inte veterinären utan gynekologen. Jag var där idag på cellprov. Det ligger inte för mig att spela martyr och leka tapper. Min smärttröskel finns nästan inte och eftersom jag egentligen aldrig haft riktigt ont vet jag inte vad verklig smärta innebär. Inte för att jag trodde att det skulle göra någon skillnad men jag sa ändå att jag tycker att det gör ont att ta cellprov så att barnmorskan skulle vara förberedd på att jag inte kan slappna av när någon gräver i mig. Då visade det sig att jag lyckats få träffa en fantastiskt gullig barnmorska. Hon sa att det var bra att jag berättade och att de skulle göra det enklare för mig. Hon kallade in en kollega "för att hålla". Nej, tänkte jag, ska det behövas två personer för att hålla fast mig så springer jag hellre genom hela sjukhuset med bar underkropp. Som tur var hann jag inte kuta iväg innan de förklarade att det behövs någon som håller i instrumenten för att det krävs tre händer att använda en annan sorts plastgrunkor i stället för de vanliga som nyps. Det gjorde faktiskt bara lite ont.

Konstigt att man ska behöva be om den minst smärtsamma behandlingen, men tur att det gick att göra det skonsammare än normalt. Det är tydligen extra klurigt att hitta mina celler eftersom jag fått en stor del av livmodertappen bortopererad just för att jag hade cellförändringar.

http://metrobloggen.se