yfronten

Idag har jag talat med Niklas Strömstedt som var och pratade med våra elever i en halvtimme om hur man blir artist. Det var mest jag och några lärare som blev exalterade och Niklas stod och höll upp dörren till aulan när vi skulle gå in.

Det var inte så många som var och lyssnade och jag frågade om han tittar på Idol och vad han i så fall tycker om det. Svaret var det förväntade att det är tråkigt att de gör alla likriktade, att det är hemskt att se hur de grusar ungdomarnas förhoppningar och att det finns många bättre sätt att komma fram på. Det hade varit jättekul om han sagt att det är helt rätt att såga folk som inte kan sjunga.


Jag är mäkta stolt över att ha pratat med Niklas Strömstedt (och att ha öppnat käften i aulan, jag gör liksom inte så.)

Ibland måste någon säga något för att det inte ska bli pinsam tystnad. Jag minns en gång på gymnasiet när vi fick besök av ett par obegripliga ryssar som pratade murrig engelska som ingen fattade. De var hockeytränare, har jag för mig, och en av min brors kompisar tänkte fråga något om hur de tränade i Ryssland och då var det vad de pratat om den senaste halvtimmen...