Gammal klasskompis
Jag minns en utflykt jag gjorde med Jörgen i hans lilla bil och av någon anledning var det jag som körde. Det var svårt eftersom sätet var fastmonterat för att passa hans stelopererade ben så att jag nästan fick ligga ned och köra. Vi for till Ekshärad där närmaste korvkiosk fanns (nu räknar vi inte kiosken i Stöllet för där var stekbordet stulet...) för att Jörgen var hamburgerberoende och saknade McDonalds i Piteå. Det var en fin utflykt.
Fy så trist, jag lider med dig, vänner och familj. Men du har fina minnen att vårda verkar det som.
Tråkiga nyheter, men som du gör, så gäller det att bevara roliga minnen av personer man mister !
De godaste människorna kommer till himlen först, det är vi andra som blir kvar...
Vi har alla våra minnen av Jörgen, och nog var det svårt att köra hans bil allt, särskilt med mina 1,58...
Mest sorgligt för hans fru, som jag unnar honom så mycket att han fick träffa!
M-L och Gunilla. Ja, man får spara sina minnen.
Karin. Ja, det var fint att han fick träffa sin fru, men synd att de inte fick ha varandra längre.
Det är sorgligt när någon går bort och i det här fallet, alldeles för tidigt.. :o(
Men goda minnen har man ju alltid kvar..
Kram!
Pia. Kram tillbaka.
