Dr McDoogle och julbelysning
Igår var jag på Bryggeriet och såg Dr McDoogle som spelar irländsk musik.
Det var trevligt, men nu gjorde jag och gänget samma sak som sist; satt närmast scenen där det är helt omöjligt att prata... Vad kan vi lära oss av detta?
Det var fint ute inatt med alla lampor; här är vackra Gästgivaregården.
Det här trädet utanför lasarettet gör mig glad!
Ur dagboken 891208: När jag var alldeles vid järnvägen kom tåget. Jag blev livrädd. Jag skulle ju just gå över.
Jag var ute och gick vid niotiden på kvällen och det är (var?) en riktigt läskig oövervakad tågövergång.
Kommentarer
Postat av: Ama de casa
Hmm... Ni kanske lärde er att inte sätta er typ i knäet på dom som spelar? ;-)
Såna där ljusinlindade träd är sååå fina!
Fy vad läskigt med tåget! Jag hoppas verkligen att den VAR oövervakad och inte är det längre...
Svar:
Ylva
Postat av: Gunillan
Vackert med alla ljus nu när mörkret ligger i mest hela dan...
Ja, det kanske inte är såå smart att sitta där framme om man vill konversera. Ni kanske kunde skicka sms till varandra :)
Svar:
Ylva
Trackback
