yfronten

Med Kulturkullan. Fin- och fulkultur och mycket Ljungby. Det jag skriver här gör jag som privatperson.

Att vara kvinna

Jag funderar ibland på vad det innebär att vara kvinna. Nu är ju jag trygg i min identitet, men jag tycker inte att man ska säga att man inte är en riktig kvinna om man inte fött barn, som en del menar. Vad är man då? En gammal ungmö? En barnslig människa? En oäkta kvinna? En mänsklig kviga? Tänk på dem som inte kan få barn. Är man ingen riktig kvinna då? Som tur är börjar det bli mer accepterat med olika läggningar och familjekonstellationer och i Sverige uppmuntrar vi barn att vara som de vill. 

 

Jag tror absolut att man blir vuxen och känner sig mer kvinnlig om man får barn, som man måste ta ansvar för, men en man är lika mycket man även om han inte är pappa. Jag läste en intressant artikel på svd.se (Cissi Wallin, varit jobbigt även för mitt samvete.) Där säger Anja Hirdman, medieforskare, att "...Simone de Beauvoir en gång avfärdades med frasen "Ni, mademoiselle, som inte har några barn." - Simone de Beauvoir svarade något i stil med att man inte behöver vara kråka för att studera kråkor."

 

Den här 45-åringen definierar sig som kvinna. 

På något vis så här det till bilden att man ska träffa en partner och bilda familj. Men man ska inte glömma bort att det finns kvinnor som inte kan få barn och kvinnor som inte vill ha barn. Det är lite som att inte dricka alkohol, känns suspekt att inte göra det...

Amen på det! Bra skrivet, håller med fullständig och känner mig också som kvinna. Oftast i alla fall ;-)

(Ibland kan jag få en mansförkylning... ;-) )