yfronten

Med Kulturkullan. Fin- och fulkultur och mycket Ljungby. Det jag skriver här gör jag som privatperson.

Bolmendagen

Bolmendagen idag blev inställd men vissa av aktörerna arrangerade egna evenemang runt sjön. 

 

Vi råkade hamna i en kortege med sex andra båtar, men de stannade vid en ö och vi åkte vidare. 

 

Den här tänkvärda skylten finns i Bolmstad hamn. 

 

På kvällen tog jag en cykeltur och pratade med nyfikna kor. 

 

Ur dagboken 900725: Anja och jag var yngst på begravningen förutom en liten baby. Vi hade ju hoppats att vi skulle få träffa Cliff igen. 

 

(Jag och min kusin var på vår gammelmormors begravning i Väversunda och ville träffa en rolig släkting som vi träffat på en släktträff en gång.)

Båtens lack den glänste i dess nos, och jag tänkte - hur enkel är du, min lilla ros... (Känns sången igen? Den sjöng jag i pianobaren på en Ålandskryssning, min kryssningskompis höll på att skämmas ihjäl sig ;-) ) (Fast det var såklart bilens lack som glänste i originalet :-D ) (Hur många parenteser får man ha i rad? Finns det nån lag på det?)

Cliff... Det kallas min bror. Fast han heter Clifton. Det brukar jag försvara mig med när jag måste berätta att jag heter Johanne :-D

Min bror skulle egentligen ha hetat Krister.
- Men det heter ju alla grabbar nu, sa mamma på väg till dopet (1957). Han ska heta Clifton!
Finns det namnet? Det sa både pappa och prästen.
Men han heter så :-) Ja, brorsan alltså.