yfronten

Med Kulturkullan. Fin- och fulkultur och mycket Ljungby. Det jag skriver här gör jag som privatperson.

Vår diskmaskin

Det här är vår diskmaskin. 

 

Den är fin för att den är inbyggd och inte syns. (Nu hände det något konstigt med formatet.)

 

Det är mitt jobb att fylla och tömma den och det är helt okej, för innan var det jag som diskade för hand. Däremot är det konstigt att jag har blivit maskinskötare och ska hålla den ren och så. Min man bygger robotar och var uthyrd ett år till Astra i Lund (just nu har inte Astra så bra rykte men ändå) och byggde robotar för astmainhalatorer redan när han var 22. 

 

Det här är vår kamin som vi har haft i tio år kanske och nu håller jag på att lära mig elda. Det är bra att kunna när maken är borta, men jag behöver massor av tidningar och tändpinnar och ändå kan det plötsligt bara slockna...

 

Ur dagboken 911206: Spelade badminton på idrotten. Jag vet nästan ingen som har så dåligt bollsinne som Mia Fredriksson. Jag blev minsann kvar sist en gång i rund. 

 

(Jag har glömt vem Mia är, troligen inget bollproffs i alla fall.)

 

Åh! Diskmaskin... Jag saknar verkligen min diskmaskin! En favoritsyssla var att tömma den. När jag kom hem från jobbet så brukade jag stressa runt, men om det fanns en maskin att tömma så hittade jag lugnet. Visste var alla grejer skulle vara och tog det lugnt och metodiskt. Att tömma andras diskmaskiner (när man inte har koll på köksskåpen/lådorna) är inte alls lika avstressande :-D

Jag hade också några klasskompisar med uselt bollsinne. Vår mellanstadiefröken hotade ofta med att om vi inte höll oss tysta och lugna i klassrummet skulle det bli välskrivning på gymnastiktimmen. Synd för dom tjejerna att dom var så lugna och timida och aldrig förde nåt väsen, för dom hade MYCKET hellre haft välskrivning än gymnastik :-D

Jag tycker det är roligare att elda än att plocka i och ur diskmaskinen.. dock har jag bara diskmaskin :)