yfronten

Med Kulturkullan. Fin- och fulkultur och mycket Ljungby. Det jag skriver här gör jag som privatperson.

Om dyr mat

Det är oftast inte värt pengarna att äta fint, tycker jag som brukar bli glad bara det är fett och sött... Observera handspriten med restprodukter från vårt gindestilleri, på Figos sportbar. 

 

Igår slog jag till på en blodig ryggbiff för 300 kronor, men den var inte särskilt blodig, däremot väldigt salt. Jag orkade inte skicka ut den, för vi hade redan väntat länge och det kom bara fler och fler gäster för att titta på fotboll, annars brukar jag klaga för när jag betalar så mycket ska det vara gott! För övrigt var det en rolig kväll med vännerna. 

 

Det här är mer i min smak; fläsknoisette på planka för 90 kronor. Idag lunchade jag på Matverket med en instagramkompis. Hon stoppade mig på stan en gång och hade sett mina inlägg. Sedan har vi sagt att vi borde fika någon gång och prata om arkitektur, för båda blir upprörda över tråkiga lådor de bygger efter att ha rivit gamla söta trähus. Vi pratade inte så mycket hus men en massa annat i två timmar, det var jättetrevligt. 

 

Ur dagboken 910708: Jag ringde till Nicke. Han och hans mamma stod och svor över nåt de höll på att steka som skvätte på dem och deras tapeter. Mamman frågade vem det var. -En tjej. -Usch då. Hon verkade inte så glad. 

Jag hade hellre betalat 300 för plankan :)

Trist när maten inte lever upp till förväntningarna, speciellt när den är dyr, men även annars.
Kul att träffa en "cyber-kompis"! Nu har jag ju inte instagram, men via bloggen har jag träffat en massa nya vänner som jag med största sannolikhet inte hade träffat annars :-)

Vilken konstig mamma...

Den ryggbiffen såg verkligen inte imponerande ut för det priset! Då såg plankan mycket godare ut.