Bipolärdagen
Idag är det bipolärdagen och jag fick den diagnosen 2003. Nu tror jag inte att det är det jag har utan mer att jag är lättstressad och kan bli deprimerad när det blir för mycket. Som tur är så var det länge sedan jag var sjuk och jag kan leva långsamt och göra nästan bara roliga saker. Alla har inte den möjligheten och jag är oerhört tacksam över att jag kan ha ett ganska normalt liv.
Jag har flera kompisar som mått psykiskt dåligt och man blir väldigt utsatt, särskilt de som lever ensamma, så idag tänker jag på alla sjuka människor som har det svårt.
Jag har köpt våriga tulpaner idag.
Ur dagboken 910330: Båten gick klockan tre. Det blev sommartid så vi behöver inte ställa om klockorna förrän vi ska hem. Färjan är ful.
(Detta var på den tiden man åkte färja till England.)
Kommentarer
Svar:
Det tog många år av medicinering och problem innan jag blev så pass stabil att jag kunde sluta med tabletter. De har lagt ned öppenpsyk här i stan så nu måste man gå till vårdcentralen och bli remitterad vidare vilket jag inte alls tror är bra.
Ylva
Svar:
Ja, jag hade tur som har en stöttande man också.
Ylva
Svar:
Nu googlade jag att de har en psykiatrisk mottagning på lasarettet, men jag var orolig när de stängde öppenvården och de pratade om att man skulle åka sex mil till en större mottagning. Det orkar man inte när man är riktigt deprimerad.
Ylva
Svar:
Ja, jag blir väldigt uttråkad av att inte få göra saker och då har vi ändå haft det bra i Sverige! Det är oroande att inte kunna planera och jag har blivit stressad av att schemat ändras så mycket på skolan, men där har eleverna och lärarna det mycket värre, när de inte vet om de ska vara i skolan veckan efter! I år kom sommartiden väldigt olägligt, jag hade behövt den där timmen på morgonen innan jag åkte hem från Göteborg...
Ylva
Svar:
Visst är de fint påskgula! Kram!
Ylva
Svar:
Ja, nu trivs jag med livet! Jag försöker nu få maken att förstå att det inte är värt att slita ut sig, att må bra är viktigast! Glad påsk!
Ylva
Svar:
Det är också så att de gärna skriver ut medicin hellre än terapi för att det är dyrare. Jag fick tolv gånger gruppterapi till slut och det hjälpte mycket! Kram!
Ylva
Trackback
