Tellushuset

Nu hände det en lustig grej. Jag läste i dagboken från för trettio år sedan: Magnus tittade in i vår skåprad och hejade på mig som fortfarande var röd efter idrotten. Jag hade glömt att jag var intresserad av Magnus. Nu hittade jag honom på Facebook och talade om detta för honom. Han mindes inte mig heller först, men nu har jag påmint honom om vem jag är. Det ska väl vara smickrande att få en kärleksförklaring även om det är trettio år senare? 
 
De har kommit en bit på femvåningshuset som ska vara inflyttningsbart i oktober. 
 
De som säger att det inte kommer att skymma Tellushuset där bakom har fel! 
 
Det är så fint med snödropparna som börjar komma nu. 
 
Ur dagboken 920219: Jag var på ett sånt där jobbigt humör; trött, seg , sur men ändå får jag lätt skrattanfall. 

Kommentarer
Postat av: znogge

Bättre sent än aldrig får man väl säga :D

Svar: Ja, det känns lite som folk som får brev som kommer fram efter flera år.
Ylva

2022-02-19 @ 18:35:03
URL: http://znogge.wordpress.com
Postat av: Ama de casa

Haha! Där snodde Znogge min kommentar ;-) Minns när vi hade reunion (20 eller 25 år, tror jag att det var) med avgångsklasserna från högstadiet och jag berättade för en av killarna att jag har varit jättekär i honom när vi gick i skolan. Han blev glad! Efter ett tag kom jag på att det var en annan kille än den jag varit förälskad i, fast det berättade jag inte. Ville liksom inte förta hans glädje :-D

Lite labilt i humöret där kan man säga... :-)

Svar: Nu snackar vi stalking; jag dyker upp igen efter trettio år! :-) Haha, så himla roligt att du berättade för fel kille att du varit kär i honom. Det var ett mystiskt humör jag hade...
Ylva

2022-02-20 @ 09:06:17
URL: http://amacasa.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0