Bipolär?
Det är tjugo år sedan jag fick ett sammanbrott, blev deprimerad och bipolär. Nu tror jag mer att jag har något slags omvänd ADHD, allt går så långsamt. Jag är inte deprimerad men orolig över småsaker och har svårt att sova. Det är svårt att dosera mediciner rätt så det vill jag helst slippa och det tog dessutom flera år att sluta med dem. Ett tag hade jag en humörbalanserande medicin som kunde slå ut njurarna så den slutade jag med så fort jag kunde.
Jag försöker att inte få dåligt samvete för att jag mår dåligt när jag har det så bra. Jag kan liksom inte klaga på mitt liv när jag inte har några större problem, men samtidigt rår man inte för hur man mår så det blir ju bara värre om man ska känna skuld också. En sak som hjälper mig är att planera saker så nu är jag inne på 2023. Jag vet att jag är orimlig men om jag kan ha rutiner och schemalagda saker blir jag lugnare.
På dagens promenad gick jag förbi ett ställe där en fågel blåbajsat. Det är lustigt för det är inne i stan i en björkallé utan blåbär i närheten så vitt jag vet.
Ur dagboken 920921: Det var lite konstig mat. Halväckliga köttbollar med potatis, risgrynsgröt med russin och ljummen chokladpudding.
Kommentarer
Postat av: znogge
Att känna skuld för sitt mående ska man absolut inte göra. Jag tänker att ingen väljer att må dåligt frivilligt utan vill helt enkelt må bra även om livet inte alltid är så enkelt. Struktur i tillvaron tycker jag är väldigt viktigt.
Postat av: Ylva
Ingen vill må dåligt men det är inte säkert att man orkar söka hjälp om man behöver. Det är säkert härligt att vara spontan, men tryggt med planering.
Trackback
