yfronten

Vår damm på sommaren. Det finns inget bättre än att ligga i dammen eller på bryggan när det är varmt.

Jösses, jag är rädd för allt möjligt. Till exempel: att köra bil (parkera, backa, svänga vänster, byta fil och grejor), att tala inför många människor, eld, att ringa någon jag inte känner, smärta, att de jag tycker om ska dö, att bli sjuk.


En som är rädd för saker som vanliga människor gör varje dag.

Maken gav min bror en skojig tomte som rullar runt på golvet och skrattar hysteriskt. Brorsonen poängterade: "Äntligen fick pappa ett gosedjur!"

Julafton firades i en liten stuga vid Dalälven där vattnet frusit sönder, men stämningen var ändå på topp.


När jag skriver på mamma och pappas dator händer det konstiga saker med bilder, men det här är i alla fall min brors familj.

När jag var tjugo år flyttade jag hemifrån för första gången. Jag och pojkvännen flyttade till en egen lägenhet i Malung där jag gick ett år på medialinjen på folkhögskola. Oj, vad vuxna vi kände oss fast vi inte var det. Pojkvännen kom inte in på folkhögskolan utan hade lite ströjobb men var oftast hemma. Det var trevligt att ha en hemmaman.

Att ha riktigt ont.

Att läsa en sorglig bok.

Att se en sorglig film.

Att vara riktigt orättvist behandlad.

Att vara riktigt osams med någon.


Enormt sorglig bok.

Idag har jag hållit på och åkt hela dagen, först buss från Ljungby till Norrköping och sedan bil till Hedemora. Eftersom det var jag som körde mellan Kungsör och Skinnskatteberg tog det extra lång tid, men jag kom i alla fall hem innan jag skulle ha gjort om jag tagit tåget som det var tänkt. Dessutom fick vi skinkmackor hos mostern i Norrköping. Och nu har jag och mamma överklätt granen som vanligt.

När min man hjälper mig göra svåra saker.

Att lyssna på bra musik. Ratata/Mauro Scocco har varit mitt botemedel mot sorg sedan -88.

Att äta choklad, godis, kakor, tårta...

Kompisar som får mig att skratta.

Det är så kallt ute så det är löjligt. OBS! Jag bor i Sydsverige och är inte längre beredd på att det kan vara -25.

Idag åkte jag till Växjö och gick i affärer. När man är vuxen får man köpa juklkappar till sig själv. Tre nya toppar och ett par tights blev det bland annat.

Imorgon hoppas jag att allt går vägen så att jag kommer med buss till Norrköping och blir hämtad där av mamma och pappa som ska komma dit från Tranås. Egentligen skulle jag ha åkt tåg från Stockholm, men det känns ytterst opålitligt så det här är nog en bättre lösning. Jag har tidsbestämt inlägg ända fram till nyår, så ni har något att läsa även om jag råkar försvinna någonstans i Sverige...

Sura människor som aldrig kan säga något positivt.

Att de kör samma reklam flera gånger i timmen på TV4.

Sj:s opålitlighet. Jag ska låta min biljett från Stockholm till Hedemora brinna inne eftersom det är smidigare att mamma och pappa plockar upp mig i Norrköping dit jag kommer med buss dagen före julafton. (Här är jag liksom upprörd i onödan eftersom jag alltså inte ska åka tåg, men jag vet ju att det skulle bli försenat.)

Och så naturligtvis världens alla orättvisor med fattiga och hur de behandlas.


En bild på mig när jag ser sur och trött ut.

Köpenhamn med tjejgänget i slutet av augusti. Sommar!

När jag vaknade idag hade jag just haft sex med Bruce Springsteen. Alltså, va? Drömmar jag inte visste att jag hade...

Jag tyckte att jag var ute ganska tidigt när jag skulle till jobbet, men så gick min läppglanstub sönder. Vet ni hur klibbigt läppglans är?

För övrigt har jag målat en hall.



Jag vet att jag är mer än lovligt osammanhängande och det är lagom att gå på jullov imorgon.

Jag blir trött på mig själv för det går inte så himla bra för mig med renoverandet. Jag tycker jag bara förstör allting. Jag har dragit upp en gammal matta och råkat släpa den längs väggarna så maken fick måla om hela vardagsrummet, slitit sönder slangen på en dammsugare så att maken fick tejpa ihop den, ställt en flaska med lacknafta så att det blivit fläckar på fönsterbrädan av marmor (och detta vet jag inte vad maken ska göra åt) samt rollat grå färg som skulle vara på väggarna ända uppe i taket som ska vara vitt, så maken har fått måla om. Än så länge verkar han trots allt vara glad så länge jag försöker...

Jag tycker om december. Mycket på grund av all musik. Att jobba på en skola utan att behöva sätta betyg och rätta uppgifter är perfekt i juletid för då är det olika kurser som ska avslutas och musikprojekt som ska redovisas.
Jag har varit på tre konserter denna vecka; Lucia med esteterna, Magnus Carlssons julkonsert med en kör härifrån och en gospelmusikal med en kör från Österlen. Har jag tur går jag på konsert imorgon med, med elever som har musik som individuellt val.

Bra med december är också att träffa släkten och fira jul. Jag åker till Hedemora och firar med mina föräldrar och min brors familj.

Till nyår åker jag hem igen och firar med maken hos kompisar.


Det har inte blivit så mycket julpynt här hemma i år eftersom vi håller på att flytta, men jag har åtminstone hängt upp en julhandduk.

Jag funderar lite på om jag köpt fel julklappar, till exempel att jag köpt kläder till några som mest vill ha hårdplast, fast jag tror de kommer att få leksaker så det räcker.

Man kan väl alltid ångra att man inte pratat mer med släktingar som dött, fast jag tyckte jag var ganska noga med att träffa mina far- och morföräldrar innan de gick bort. Så jag ångrar faktiskt inte så mycket.

Ikväll ska jag gå på en gospelmusikal. Sedan ska jag gå på Kung i baren med några väninnor. Maken ska vara hemma med sina vattkoppor och jag ska ta tillfället i akt att inviga min underklänning.


Eventuellt ska jag ha på mig något mer. Det är ju trots allt minusgrader.

Jag har tyckt att alla mina födelsedagar varit bra, men en som jag särskilt minns var när jag fyllde åtta. Mamma hade gjort en tjusig tårta som var tre våningar hög. Jag hade bjudit hem mina kompisar och vi åt även tacos vilket blev en tradition. Ingen hade ätit det innan utan vi var tidiga med det efter att ha blivit bjudna på det i Colombia. Detta var alltså -82, innan svenskarna gjorde det till fredagsmiddag.

Möjligen var det denna födelsedag jag åt så mycket rulltårta och kolakakor så att jag spydde på kvällen...

Nu börjar jag bli lite tjatig här men det kan inte hjälpas; vår  bröllopsdag var fin!

Ha, ja, det var en  lustig händelse. När jag var femton var jag ful, blyg, töntig och helt fel. Jag var inte intresserad av att bli full och gå på disco i Dalen, som var vad man skulle göra. Däremot var jag frustrerad och nyfiken och ville väldigt gärna hångla. Hur jag nu hade tänkt att det skulle gå till rent praktiskt när jag alltså aldrig gick ut för att träffa någon. Efter åttan åkte jag till Hastings på språkresa och där var det annorlunda. Jag stod utanför ett disco när det kom fram en snygg italienare och pratade med mig. Eftersom det var 18-gräns på discot sa jag att jag var 17 (?), och han var några år äldre.

Han hette Salvatore som betyder frälsare vilket jag fortfarande tycker är kul... Efter en inte alls lång stund frågade han om jag ville följa med honom hem och det ville jag. I efterhand är jag glad att jag inte blev våldtagen, jag hade ju ingen självbevarelsedrift alls. Hemma på hans minimala rum hade vi plötsligt inga kläder på överkroppen. Fast han hade den hårigaste mage jag någonsin sett så det kändes aldrig helt avklätt... Och det hånglades. Kul och intressant, tyckte jag.


Bröllopskyss på rådhuset i Köpenhamn.

Att få ett långt och lyckligt äktenskap.

Att jag och de jag tycker om ska vara friska.

Att vi ska trivas i vårt nya hus och få ordning där. Jag vill ha ett badkar, ett soldäck på taket på utbyggnaden, en uteplats utanför köket, kök och matsal i samma rum, en massa garderober och ett bibliotek.

Att jag ska få resa mycket.