yfronten

Jag har haft så otroligt roligt den här helgen! Bokmässan urartade snabbt till ren idoldyrkan för mig... Jag gick på många seminarier igår; Alexandra Pascalidou, Johanna Thydell & Peter Pohl, Marie Hermanson, Per Gessle och Martin Svensson. Jag vet inte riktigt varför jag bemödar mig med att försöka hitta på något vettigt att säga till människor som ska signera böcker åt mig. Det är väl det att det känns futtigt att säga "Du är så bra!" så jag utvecklar det med helt andra ord. Till Pascalidou sa jag "Jag jobbar på skolbibliotek, om boken är bra köper jag en till, till skolan." Till Marie Hermanson sa jag att jag inte läst boken  Svampkungens son men att den verkar påminna lite om hennes Värddjuret. Till Thydell och Pohl sa jag faktiskt ingenting men jag har pratat med Johanna tidigare när hon var på författarbesök i Ljungby och talat om att hon haft en kompis till mig på en skrivarkurs. När jag kom på att jag ville ha Gessles autograf räckte jag fram en väns visitkort som det råkar stå über pimp på, men det såg inte Gessle för han skrev på baksidan. Det var länge sedan jag blev så exalterad eller nervös så jag darrade, som jag gjorde efter att ha pratat med Gessle. Och så var det Martin Svensson. Jag berättade att jag sett honom med Nina Rochelle i Ljungby och att vi var ungefär 15 personer i publiken. Han sa att det brukar vara så dit han kommer. Men det var inte det jag ville ha fram utan jag talade om att jag tyckte det var bra att de spelade ändå. Han hade haft väldigt roligt på den turnén med kompisgänget han spelade med. När jag gick därifrån såg jag att han skrivit "Stora kramar" i min bok så då gick jag tillbaka och krävde in en kram. Han kramades hårt och mysigt. Och så var jag i Carlssons förlags monter och hejade på Olivia Bergdahl, svensk mästare i Poetry slam, och köpte hennes splitternyutkomna debut. Hon kom ihåg mig från i somras och skrev tack för publikstödet i Ljungby. Jag har sett hur många kändisar som helst!

Igår kväll var vi ute och åt, fem tjejer, och sedan droppade två av men vi andra gick vidare ut. På Bishops Arms fick jag syn på en gammal mardrömsklasskompis från bibliotekarielinjen så jag var tvungen att studera kompisens axel mycket noga. Eftersom puben var fullknökad gick vi vidare till Cheers, som jag besökte för första gången i somras och blev lycklig över drinken Rosa Pantern. Tre kulturtjejer och tre bibliotekariekillar (en kompis och hans besökande vänner). Det var väldigt trevligt. Dessutom hamnade jag i ett intressant samtal med en söt 23-åring om en bok jag inte läst.

Hann gå ungefär en timme på mässan. Lyssnade på Martina Haag och Stefan Einhorn och såg skymtar av Guillou, Levengood, Bert Karlsson, Kristi brud och Margot Wallström. Har flyttat hem till en annan bibliotekariekompis som bor på Masthugget. Vi är tre tjejer som ska bo i en övernattningslägenhet. Nu blir det läggning så jag orkar gå på mässa hela dagen imorgon.

Jag börjar genast med kändisspaning när jag kommer till Göteborg. När jag satt på bussen mot Kinna och just hade passerat operan klev skådisen Johan Gry på. Först tänkte jag: mhm, vad är det här för Richard Gereliknande man? Sedan blev jag mer och mer säker på att det var Johan. Särskilt när jag hade konsulterat väninnan som vet att han bor i Rävlanda som den här bussen gick mot. Eftersom jag satt längst fram var det klurigt att hitta på anledningar att vända mig om och titta så det gick inte så jättediskret. Det var också spännande att se var jag skulle hamna när jag nu skulle hälsa på väninnan som flyttat ut på landet med sin familj. Roat passerade jag skylt mot Vibrator. Nähä, Wirator stod det. (Jag läser skyltar som jag vill. När jag ville att varuhuset Publix i Florida skulle heta Pubix undrade pappa vad jag tror att de säljer...) Sedan passerade vi Eriksmyst, vad nu det är. Men snälle busschauffören ropade ut Källarbacken som jag bett honom och väninnan kom och mötte mig. Eftersom jag ska bo hos bibliotekarievänner och gå på bokmässa denna helg tog jag inte med mig någon bok utan Veckorevyn som jag känner mig lite för gammal för men har fått ett kul erbjudande om att få fem nummer plus mascara och vad det nu var för kräm.

Bokmässa, bokmässa, bokmässa!

Jag märker att jag är fast i bloggträsket när jag ideligen går och formulerar roliga saker att skriva om. Det är många som inte förstår det här med bloggande alls. Det spelar ingen roll, så länge jag tycker att jag har tid och lust så kommer jag att blogga. Det besvärliga är när jag får abstinens, som nu, och stannar kvar efter jobbet för att få skriva de här små, egentligen oviktiga, sakerna. De känns inte alls lika roliga i privat dagboksform.

i måndags var jag på konsert med mig själv. Jag hittade ingen som ville gå med mig och höra Capella Ryssbyensis klockan 19 en måndag i Missionskyrkan. Om jag är på humör så kan jag göra saker ensam. Jag tänker att det måste finnas mängder av singlar som måste göra en massa saker ensamma och visst ska man kunna gå på konsert utan sällskap? Det är nog lättare i storstäder, när man kan vara mera anonym och inte blir ifrågasatt på samma sätt som i mindre städer. Dock var det länge sedan jag var ute på krogen ensam. Sambon vill nog inte släppa ut mig utan livvakt. I alla fall, på konserten var det sju människor som spelade lustiga instrument och sjöng mestadels musik från medeltiden. Jättetrevligt! Vi var ett trettiotal i publiken och insamlingen till barn i Vitryssland inbringade drygt 1600 kronor. Det tycker jag är ganska bra för en så liten publik. Jag träffade en pensionerad före detta kollega som jag kunde sitta med, så slapp jag pinsamheten/tråkigheten att sitta ensam.

Jag har köpt en helskum tesort. Nu hör jag mamma skrika på femtio mils avstånd "Då är det INTE te, utan parfymerade löv!" Den heter Tahiti och smakar ananas. Det roligaste är att på asken står det kokosnuss. Fri översättning till tyska. Läser man innehållsförteckningen står det inte det minsta om kokos. Som jag tycker om. Men det är gott ändå.

Det blir konstigt när jag pratar om saker jag inte vet något om. Och det gör jag ofta nu i renoveringstider. Jag lyckades köpa en burk färg till träpanelen i köket utan att falla för frestelsen att ta någon med ett mumsigt  namn. Jag valde bort vaniljglass, nougat och honung för torv. Det är i och för sig också lite kul eftersom vi har stuga bredvid en torvmosse men som tur är så är färgen inte alls svart som torv utan mera aprikosbeige och passar skitbra till tapeten, fast jag inte hade med mig något tapetprov! Men så frågade personalkvinnan (personal är ett svårt ord) om jag skulle ha vattenbaserad eller lösningsmedel? Och om den skulle vara halvblank? Jag lät bli att skrika 10X15 högblank som jag brukar göra när jag vill ha sådana foton, som för övrigt blir svårare och svårare att få. Jag tänkte att om inte sambon har talat om för mig vad vi ska ha så betyder det att jag får bestämma. Det blev så bra så jag är helt förvånad. Ändå hade jag som sagt inte med mig något prov på vare sig tapeten eller luckorna som ska matchas. Jag hade bara med IKEA-katalogen och den lilla, lilla rutan med färgprov på luckan Duvbo var verkligen inget bra att visa upp. Det ska bli spännande att se hur de här luckorna ser ut när de kommer på plats. Hur mycket de skär sig mot panelen som jag legat på rygg och målat... Jodå, när man målar under elementet kommer man åt bäst om man ligger på golvet.

En annan standard (förutom 10X15-foton) som verkar ha försvunnit är den dubbla diskhon. Jag hittade ingen sådan som vi har på IKEA, utan nu är det 1 1/2 som gäller. Eller två enorma som vi verkligen inte får plats med i vårt lilla kök. Men vad är det för fel på den "vanliga" nu då?

Idag uppmärksammar jag att Patrik Sundin ligger etta på Kronobergstoppen. www.patriksundin.se

Det är ju roligt att ha en bostadsrättsförening ibland. Nu har vi fått en tidning adresserad till VD/marknadsförare. Hehe, det är nog jag!

I lördags var vi på IKEA. Vi var där i fyra timmar och handlade kök. Till slut var jag så trött så jag hamnade i någon slags komatillstånd och orkade inte prata. När vi hade gått ifrån köksavdelningen frågade jag sambon varför vi skulle betala nästan 2000 kronor i frakt. Han undrade varför jag inte sagt något när vi stod och pratade med personalen. Nä, då orkade jag inte. Vi gick tillbaka och fick veta att vi inte kan undgå frakten även om vi åker till Älmhult för att hämta grejorna, för de tillverkas i Torsby. Men det kan väl inte vi rå för? Man får väl vara glad att de har tillverkningen i Sverige när det är kunden som betalar... Jag köpte ingenting. Förutom ett kök för närmare 26 000. Det blir chocktillstånd när de drar så mycket direkt på kortet. Annars var jag sugen på ett par enorma rislampor i man- och kvinnaform. Om jag hade varit lite piggare hade jag skrattat ihjäl mig åt gosdjuren. Klappar krokodil är okej, liksom Klappar giraff och Klappar Panda, men Klappar bäver! Moahaha! Undrar varför inte den finns med på nätet?

Igår cyklade jag genom Brunnsparken där det skedde en våldtäkt i lördags natt. Otäckt! En 15-årig tjej som kommit ifrån sina kompisar på väg till en fest. Först stod det i tidningen att det var vid ett på natten och då kan jag kanske tycka att en 15-åring inte ska vara ute ensam, men samtidigt så VILL jag ju att vem som helst ska kunna vara utomhus alla tider på dygnet utan att riskera att bli våldtagen eller nedslagen. Idag står det att våldtäkten var före tolv på natten och då blir man ju ännu mera upprörd. Detta tillför inte något nytt till debatten men det kommer så otäckt nära när det är i Ljungby.

Det blir lite ryckigt med bloggandet nu när jag är stugboende men nästa vecka hoppas jag vara tillbaka med full styrka. Nu är jag elektriker, snickare och målare också. Jag frågade sambon när jag låg och krälade under ett skrivbord med tre kablar i näven, om jag verkligen får göra sådant.  Ja, så länge det inte är ström i ledningarna får vem som helst pyssla med dem. Han är utbildad elektriker så jag får väl lita på honom. Ett yrkestrick är att dra kablarna genom potatismjöl för då blir de lättare att trä igenom. När sambon frågade om vi hade potatismjöl så stod det ett paket två dm ifrån mig. Det är ju inte normalt att ha skafferiet utplacerat över hela golvet som vi har nu.

När jag inte kan imponera på lärarna så går det bättre med eleverna. Några saker som jag fick skryta med förra veckan:
- Nej, jag jobbar inte på Nasa, men jag var där, på Kennedy Space Center i Florida i somras.
- Nej, jag vill inte ha hjälp med att slakta lammen med en AK5:a, det gör vi själva med slaktmask.
- Nej, jag har inte sett The Pogues, men jag har sett sångaren Shane McGowan.

Vecka 39

Jag vill meddela att jag sitter kvar efter jobbet för att skriva veckans kulturkulla eftersom vi har kopplat ur elen hemma i rummet där datorn står. Därför är det här vad jag skulle göra om jag vore hemma och hemmet funkade...

* Läser: Är det någon där? av Marian Keyes. Detta är fjärde boken om systrarna Walsh och huvudperson är Anna. Hon har varit med om en hemsk olycka och varit hemma på Irland hos sina föräldrar för att vila upp sig. När hon kommer tillbaka hem till New York är det svårt att komma tillbaka till det vanliga livet. Som vanligt är Keyes rolig, men emellanåt är det sorgligt så man gråter. Jag vill inte avslöja mer här utan rekommenderar att läsa boken.

* Lyssnar på: Mikael & Elon och Kitsch. Hembränd CD från 2007. Jag har en kompis som sjunger och till och med skriver egna texter. Hans kompis Mikael går på en sångtutbildning på folkhögskola och kom in bland annat på den här demon. Det är mysigt att kunna höra vännen Elon som har en vacker röst för visor. De här två skulle kunna vara ute och trubadura, tycker jag. Det är tre låtar med dessa killar och fyra med Kitsch från Ljungby. Jag har frågat en väninna som är kompis med en tjej som är gift med en av medlemmarna i Kitsch om jag kan få köpa en skiva med dem men då fick jag svaret att det går att ladda ned. Det kan ju inte jag, men nu fick jag Elon att göra det åt mig. Det är ganska hård 80-talssynth. Inte sådant jag lyssnade på då, men nu känns det nytt och fräscht och spännande  på något konstigt vis, men med en härlig 80-talsflört.

* Veckans citat:
- Ska vi ha en SMS-skål?

En man som har specialiserat sig på telefongrogg har nu kommit på SMS-skålen. Vad blir nästa steg? Internetsnaps?

* Veckans händelse: Bok- och biblioteksmässan i Göteborg! Torsdag-söndag för alla boktokar. Jag ska gå på lördag. www.bok-bibliotek.se

Igår var jag på bio med sambon. Det var så länge sedan så han frågade "Var är det någonstans?". Vi har en bio i stan och han visste inte var den är... Filmen gick i tre dagar och då tycker jag att man hinner ta sig tid sista dagen så jag fick slita loss sambon från köksrenoveringen. Eller rättare sagt, jag åkte i förväg och köpte biljetter, vi kör ju två bilar nu när vi bor i stugan. Jag tyckte att This is England skulle vara intressant för oss båda. Kanske blev det lite för nostalgiskt för sambon som har sin mormor i England och liksom huvudpersonen miste sin pappa när han var liten. Jag tyckte filmen var bra men otäck. Killen som spelade Shaun, 12-årig huvudperson, var kusligt bra.
Sambon borde bli detektiv eller något liknande. Jag tycker det är helt fantastiskt när han kan höra vilken bil det är som kommer och ser direkt om någon har kört på vår lilla väg. Jag hör skillnad på vår bil och traktor, det är ungefär det. Men så har vi en granne som är lika överjävlig på att vara uppmärksam. Häromdagen när jag körde till stugan så hann jag knappt kliva ur bilen innan det kom en annan bil. Det var grannkillen som skulle kolla vad det var för bil, för det lät inte som när sambon kör. Nä, jag kör mycket saktare. Det är bra att ha grannar med koll. Vi hoppas att det räcker för att det inte ska bli inbrott i stugan, nu när vi ska göra oss av med fåren som gjort att det ser bebott ut.

Idag försökte jag imponera med att vi har fyra hektar mark och eget sågverk. Det gick nog inte så bra. Mannen jag pratade med delar 75 hektar med sin släkt. Och sågar 25 kubik ved om året. Det gör inte jag. Men vi har byggt en bastu av egna brädor!

Jag skulle ju inte gå med i Facebook. Varför gjorde jag det då? Jag tänkte jag skulle kolla vad mina vänner där pysslar med så jag skapade ett eget konto. Mäh, vad onödigt. Det var väl det jag visste, det är fullständigt poänglöst om man inte kan greja med bilder. Nu sitter jag som medlem i ännu en community som jag inte tänker ägna mig åt. Någon sa att man slipper maila. Men jag tycker om att maila och alla mina vänner finns knappast på Facebook. Så ni som har lurat mig, skäms på er!

Jag är missnöjd med min hårfärg. Det är bäst att se mig i svartvitt, jag ser ut att vara riktigt blond i passet, så som jag vill. I verkligheten kallar jag mig smygrödhårig. Jag är rödblond i botten men blonderar med sprej. Blir glad när någon kallar mig blondin och inte fullt så glad när de säger rödhårig. I solljus syns det väldigt väl, de gyllene lockarna jag försöker dölja.

Idag åkte fotlänken av för hösten. Försöker så ofta som möjligt att ha kängor för att slippa strumpor men det är alldeles för regnigt nu för tiden. Aldrig får jag tillfälle att använda mina snygga cowboykängor som inte tål vatten. Bäh. Fåren är till salu idag förresten.

Samtal före sju på morgonen:
- Är du vaken?
- Mm.
- Vill du se en älg?
- Nä.
- Det står en här utanför.
- Mhm. Säg hej.

Som tur var mötte jag inga kåta älgar på min tillfälliga väg till jobbet idag heller. Därmed inte sagt att den var helt händelselös. Jag såg ett rådjur och strax därefter en kalv som stod mitt ute i vägen. Han gick i försvarsställning och såg riktigt rädd ut. "Men flytta på dig, då!" skrek jag inne i bilen, fast mera effektivt var att sakta köra emot den tills den klev av vägen. Inne i stan myllrade det av över tusen ungar som skulle gå Carl Astrid-karnevaltåg. Idag firades Carl von Linné och Astrid Lindgren samtidigt med barn och musikskolan. Som tur var hade de hunnit gå över vägen innan jag kom.

På eftermiddagen har jag varit i Öhr igen på mysiga lantcafét. Fem personer i kompisens lilla Polo. Jag har ätit majssoppa med kyckling och en gudomlig chokladmousse. Trevligt!

Nyss blev jag utskickad på uppdrag. Jag ska inte bara föreställa vuxen, jag ska vara snickare också. Helt stolt blev jag när jag kom hem med sticksågsblad, brytbladskniv och täckpapp och det var rätt alltihop! Fast vägen till Cheapy hittade jag inte direkt för den är för tillfället omledd eftersom de har grävt upp Kånnavägen.

Likt ett skilsmässobarn åker jag mellan mina olika hem. Jag har daghem i stan och natthem i Runkarp. Det är praktiskt att ha en tom lägenhet på vinden där vi kan gå på toa och duscha, men nu har vi rivit ut skåpen i köket och inte orkat plocka köksredskapen till vinden så igår flyttade vi ut på landet. För att komplicera det hela har vi lämnat in stora bilen på lackering och i stället lånat bil av svärmor. Den vill inte jag köra så jag har vår lilla bil. När sambon börjar jobba klockan sju och jag elva vägrar jag att åka in till stan med honom på morgonen. Han har varnat mig för att det är brunstiga älgar ute på vägarna nu och att de därför förflyttar sig vilken tid som helst på dygnet och inte som i vanliga fall mest i skymningen. Imorse mötte jag ingen förutom en gammal kollega som är pensionerad och var ute på morgonpromenad men sambon hade sett en älgko vandra över vägen. Nu håller sambon på och vill stänga av både vatten och ström så då är det lika bra att åka ut till stugan igen.

Igår såg jag på nya familjeunderhållningen Babben och Co som jag tyvärr tyckte var lite fånigt. Jag brukar gilla Babben men det här konceptet med fem komiker som ska få olika kändisar att skratta på fem minuter blir lite för mycket av buskis för mig. När Babben intervjuade Shirley Clamp, som kommer från Borås, påpekade hon att Borås är känt som orgasmstaden för att tjejerna där visat sig särskilt nöjda med sina sexliv i en undersökning. Jaha, jag trodde det var för att det alltid regnar där så att boråsarna alltid är våta... När jag bodde i Borås fick jag höra ryktas att det startat en strippklubb som hette Geisha garden alldeles nära Göta där jag bodde. Jag gick runt och letade lite men hittade den aldrig. Det hade nog ändå inte varit något för mig, en 23-årig bibliotekshögskolestudent. Jag blev ju mest generad när jag var på det närmaste jag kommit en snuskklubb, i München när jag prompt skulle på table dance.

Idag är det slut på min månad med gratis SMS som jag fick av Telia av någon anledning som jag inte riktigt förstod. Man fick alltså messa helt gratis i en månad, med begränsningen max 3000 SMS. Hinner någon skicka så många SMS? Jag har verkligen legat i och skickat 727 stycken, det tycker jag är bra jobbat.

Idag hörde jag på Morgonpasset på radion att de ville hjälpa alla lyssnare som brukade hamna på fester där de kände sig som om de råkat fastna mellan ett gäng professorer i litteratur. Var är de här festerna? Det händer aldrig mig på fest att någon pratar över mitt huvud om författare jag aldrig har hört talas om! Visserligen är jag bibliotekarie men på fest pratas det väldigt lite litteratur, tycker jag. Det är väl lite så som när jag har semester och inte känner för att dyka in i varje bokhandel, att jag när jag är ledig inte tycker att jag behöver prata böcker. Men även om jag vill så blir det sällan litteratursnack. Det är synd.

Idag har vi varit i Jönköping och gått på Biltema. Det är en så tråkig affär så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Som tur var så fick jag gå därifrån efter tjugo minuter. Jag hade funderat på att leta efter mina rötter i Askeryd som ligger nära Aneby och Eksjö men vi kom aldrig åt det hållet.

Vecka 38

* Läser: För bra för att dö av Christina Wahldén. Wahldén skriver ungdomsböcker på svåra teman. Nu tror jag att hon har överträffat sig själv och fått in de flesta problem en ung människa kan tänkas ha. Det blir helt enkelt lite för mycket när Stella väger tresiffrigt, tröstäter, blir mobbad i skolan där det finns en overkligt grym tjej som heter Alva som filmar henne med mobilen i duschen efter gympan, lägger ut filmen på nätet, telefonterroriserar henne och dessutom hittar henne på olika chattar även fast Stella har blockerat henne. Då loggar hon bara in som ny användare och så långt tycker jag att det är praktiskt möjligt men HUR kan Alva hitta Stella på en sight för självmordsbenägna människor? Jag menar, det finns precis hur många sidor som helst på internet, hur kan då en gymnasieelev hamna på exakt samma sidor som en annan? Det köper jag inte, men kanske kommer det att få en förklaring senare. Jag är bara på sidan 56.

* Lyssnar på: Ultimate reggae. CD från 2005. Dags att tjata lite om Bahamas igen. Bahamas, Bahamas, Bahamas! Trots att det var så varmt att det knappt gick att andas och än mindre att gå någonstans kände jag redan när jag var där att jag snart skulle komma att sakna ön. Kvällarna var lagom varma och underbara och att sitta utomhus och lyssna på bra lajvmusik är det bästa jag vet! Så, den här skivan ger mig en del av den känslan tillbaka. Bra samling med Marley, Aswad, Peter Tosh och andra obligatoriska reggaesnubbar. Aswad har jag sett live, när jag var på språkresa i Hastings 1989. Don´t turn around är en av deras största hittar och jag tror att det var de som gjorde den först. I alla fall var det inte Ace of Bace.

* Veckans citat:
- Får jag bjuda dig på en musikal?
- Jaha, vad ska du sjunga?

Vi hade nyss sett Idol och sambon förväntade sig en privatföreställning av Sound of music i sovrummet, fast jag hade tänkt fråga om han ville se Little shop of horrors i Halmstad.

* Veckans händelse: Magnus Betnér på Palladium i Växjö på lördag. Jag ska inte dit för det är för dyrt och jag har sett honom för inte så väldigt länge sedan, men han är väldigt rolig och elak.

Igår kväll hade vi hit en kompis. Egentligen vill man inte bjuda hem någon när lägenheten är en byggarbetsplats men den här killen är inte så noga. När han ringde på dörren var vi mitt i operation hårborttagning. Jag vill ju inte se ut som skäggiga damen när det kommer besök. Sambon stod och viftade triumferande med en pincett och mitt irriterande hårstrå från födelsemärket i ansiktet när han öppnade dörren. Välkommen till mysiga familjen! Sedan ställde sig grabbarna och tittade ned i hålet som är vårt badrum. De är roliga de där två, det går inte en minut när de ses utan att de börjar prata om suspekta verktyg och mystiska maskiner. Jag kan inte sluta att förundras och bli lite road och associera vilt när de pratar om kränghämmargummi, kutterstål, överhandsfräsar och bogballar... Jag kom upp ur tvättstugan och meddelade att jag förlöst tvättmaskinen som nedkommit med ett påslakan fullt med övrig tvätt och nu ville jag att sambon skulle laga gummit runt luckan som släppt. Så sambon och kompisen stormade ned i källaren och fixade. Idag ska vi börja riva ut köket. Det blir nog flytt till stugan snart.

Nu vill jag ha flera kommentarer här! Igår hade jag 42 unika besökare och alla sidvisningar var 58, vad nu det innebär. Ganska många läsare i alla fall. Härom dagen var det 36 unika och 97 allt som allt. Vad är ni för människor som går in på bloggen flera gånger om dagen? Oftast skriver jag bara en gång. Men fortstätt gärna att kolla ofta, det blir bra statistik. Jag svarar på kommentarerna om jag kommer på något bra.

Jag säger fortfarande fotokatalog fast det står skolkatalog på den. För mig är det telefonkatalogen så det är alltid lika förvirrande när någon ber om skolkatalogen. En klass hade kört mycket ambitiöst med 80-talstema och hade skyltar där det stod att det här är det sista vi ser av 80-talet. De är födda -89. Tjejerna hade helt fantastiska frisyrer, tights, bodys, benvärmare och neonkläder. En annan klass hade tagit med en uppblåsbar docka i stället för en kille som var frånvarande. Jag trodde inte att de skulle få ha med en sexleksak på fotot men det verkar som att det gick igenom den stränga kontrollen. Det ska bli mycket intressant att se årets katalog!

En titt i mina gamla kataloger från 80-talet:
Vasaskolan - Hedemora, läsåret 87-88. Jag går i sjuan. Jag är fortfarande bland de längsta i klassen, har kort hår och enorma glasögon. Både bågar och glas är av rosatonad plast! Jag har vita jeans och en vit- och svartrandig tröja som jag älskar. (Den skulle jag faktiskt kunna ha fortfarande, men jag har för mig att den blev lite väl oformlig.) Det är vid hals och t-shirten under syns. Jag ser lika snäll och menlös ut som jag är där jag står bredvid klassföreståndaren som även är kollega och en av mina föräldrars närmaste vänner.

Läsåret 88-89. Jag går i åttan. Jag ser bedrövad och bedrövlig ut. Hade råkat få en smäll i ansiktet dagen innan när vi badade med klassen och när jag bad att få byta plats med en tjej som stod på andra sidan sa hon nej! Alltså vänder jag den fula sidan till med blåögat... Jag har börjat spara ut håret men det är ännu inte tillräckligt långt för att sätta upp i nacken. Det är fönat så att luggen står rakt upp. Jag har en mörkblå tröja från Tysklandssemestern på mig. Den har ett emblem på bröstet och rödrutig detalj vid knappslån i kragen. Den tröjan tycker jag också mycket om. Jag har troligen jeans på mig för det har jag alltid. Och samma galna stora glasögon med centimetertjocka glas i. Jag ser sur ut och står på samma ställe som året innan, mittenraden och näst längst ut till höger.

Läsåret 89-90. Jag går i nian. Det här kortet är jag ganska nöjd med. Jag visar konsten att le med mungiporna nedåt. Jag har söta skrattgropar på båda sidorna. Jag har galet stora rosa glasögon ännu. (Konstigt, jag som bytte bågar och styrka på glasen en gång om året kändes det som, men det var nog tidigare i min glasögonkarriär innan linserna kom in i mitt liv.) Jag har på mig en ljusgul tröja och en vit tennisskjorta under. Jag har faktiskt lyckats få till något slags frisyr. Håret är ganska långt och lite lockigt. Jag har jeans med uppvik, (nästan rullat), en dm skarv ovanför dem obligatoriska nedhasade vita tubsockorna med ränder på. Det ser ut att vara tre ränder, troligen två ljus- med en mörkblå i mitten. Jag har bruna seglarskor som inte syns i bild. Jag sitter längst fram till höger med ena benet över det andra och händerna i kors. Jag har ett mörkt mycket smalt klockarmband.

Det finns uttjatade ämnen som inte jag har nämnt, nu ska jag avhandla några sådana. Crocs! Vad är det för fel på människor som köper sådana?! Jag har inte provat och jag vet inte om jag törs, för det skulle vara ironiskt om det visade sig att jag tycker att de är så sköna att jag inte kan gå i  något annat. Kanske är de fantastiskt bekväma, någon annan anledning kan jag inte se att ha några. Första gången jag råkade få se ett par var för ett par år sedan i en skoaffär i Halmstad. Jag övervägde att köpa ett par illgröna till en kompis som gillar sjukt gröna färger, men ångrade mig när jag såg att de kostade 800 spänn. 800 för ett par galet fula plast-träskor! I stället köpte jag något om möjligt ännu fulare till väninnan, ett par stickade gröna stövlar! Inte fullt så dyra. Jag tycker möjligen att små barn kan komma undan med foppatofflor, men inte vuxna människor. Då får man väl ha något riktigt ordentligt fel på fötterna. Det retar mig också att jag får gliringar för mina fula skor om det är legalt att ha crocs utan att trendpolisen säger stopp. Jag brukar ha ganska fula, trista, bekväma skor eftersom det är svårt att hitta något snyggt i storlek 41 som inte plågar ihjäl fötterna. Gillar fortfarande mina röda gummistövlar, trots att de håller på att luckras upp. Har haft mängder av sandaler, seglarskor, tygskor, loafers och liknande. Så jag är väl inte den som ska klaga. Jo, det är jag! Läste i DN:s ekonomidel att de skyller en minskad skoförsäljning på foppatoffeln. Folk som köpt den köper inga andra skor. Men vad innebär det? Att de bosatt sig i fulskorna och inte tycker sig behöva några andra?!

Facebook har jag fått påtryckningar att ansluta mig till. Av minst fyra personer. Hittills har jag motstått trycket, framför allt för att jag tror att jag skulle bli galen eftersom jag sitter på segmodem. Jag betvivlar inte att det är roligt och att man blir fast. Har en känsla av att sambon inte tycker att jag behöver bli mera fast i dataträsket. Har fullt upp med bloggande och mailande. Och så gick jag med i Voolife som är en community jag inte behöver så där har jag inte varit inne på evigheter. Ni som vet, är det någon mening att gå med i Facebook om man inte kan lägga in bilder?

Idag var det personalfotografering på jobbet igen. Det börjar bli tjatigt och lite undrar jag hur många bilder man ska behöva finnas med på. Denna gång var det för fotokatalogen och  då är det ju trevligt om man ser lite presentabel ut. Ha, kom just att tänka på en gång när jag gick på gymnasiet och mamma kom in i mitt rum när jag och pojkvännen låg nakna (under täcke) och frågade om vi var presentabla. Minns inte vad vi hade för besök, bara att mamma besvarade sin egen fråga med "Nej, det är ni inte!" och raskt stängde dörren igen. Troligen var det långt in på eftermiddagen och jag kan tänka mig att vi var hyfsat bakfulla.

Igår var jag och en kompis och såg Underbar och älskad av alla med Martina Haag. Vi skrattade på en massa ställen när nästan ingen annan skrattade. Skönt att gå med någon med samma humor. Det var förresten likadant när jag gick med samma väninna på Ljungbyartisten. Vi tyckte att konferencieren Stina Joelsson var skitrolig men det var det visst inte så många som tyckte. Hon blev helt utskälld i Smålänningen för att hon var dålig och inte påläst. Jag tyckte hon gjorde ett bra jobb och det var nog faktiskt inte sagt från början att det skulle komma in tre tjejer när hon bara hade ett namn på sin lista. Väninnan trodde att publiken var för nykter och att skämten skulle ha funkat bättre senare på kvällen. Kan tillägga att även vi var nyktra, men som sagt kanske lite mera på Stinas våglängd än alla föräldrar och nära och kära (framför allt kära tonåringar som trånade efter artisterna...).

Ja, men, filmen nu då! Jo, jag tyckte den var rolig och hade glömt bort en del sköna scener från boken. I boken var inte killen dansk, men det gjorde inget. Jag förstod nästan allt han sa när han pratade svenska. Det lät jättegulligt med långa jaa i stället för danska jä. (Vet att det inte stavas så men jag tror att danskan bara har en vokal, allting låter som ä för mig...)

Nu ringde sambon och frågade om vi ska åka ut på sjön ikväll. Det tycker jag är en fin idé. Hade funderat på att gå och titta när en bekant har thailändsk eftermiddag på Vuxenskolan och gå på en utställning som heter Skålen på Keramikverkstan på Gamla Torg, men väninnan som trodde hon skulle gå med mig på thai hade förträngt att hon har invägning på Viktväktarna ikväll. Så nu blir det Bolmen för mig.

Jag vill gärna tycka om att vara ute i naturen. Det låter liksom sunt och nyttigt och fint med natur. Men jag tycker att det är så trååååkigt! Sambon kan sitta på en stubbe hur länge som helst för att det är så fint. Jag blir rastlös efter en minut och börjar pilla med mitt hår eller mina naglar. Om jag inte har med mig något att läsa. Fast då blir det inte så mycket naturupplevelse utan då är det ju jag och boken/tidningen som är det viktiga. När jag var liten var vi ofta ute. Mamma och pappa tog med oss barn och plockade bär och svamp, cyklade och åkte skidor och allt möjligt. Det där tyckte jag oftast var trevligt, men jag får inte för mig att göra sådant på egen hand. Det går ju inte förresten, för om jag går ut i skogen så försvinner jag. Det är fortfarande inte många skogspromenader jag hittar själv runt stugan. Och efter en kvarts svampletande blir jag sur, eller trött, eller blöt om fötterna, eller hungrig, eller myggbiten, eller bajsnödig eller allt på en gång och så går jag hem! Jag förstår inte människor som tycker att det är så fantastiskt ute på landet. Det ska bli så skönt när vi gjort oss av med fåren så man inte behöver åka ut till stugan varje dag! Föräldrarna har misslyckats. Brorsan har valt att bosätta sig på Söder, vid Hornstull, mycket mer stad blir det inte i Sverige. Kanske går det bättre med nästa generation? Mamma och pappa har präglat 4-årige sonsonen så att varje gång de ses säger han förväntansfullt "Ska vi göra en utflykt?".

Mamma, varför gör du så här mot mig? Ger mig recept på så goda saker så jag måste äta tills jag får ont i magen! Jag köpte en hjortstek på Netto och tillagade den igår och till det passar monstergoda viltsåsen med enbär och mängder av grädde och creme fraiche. Blev lite irriterad på anvisningarna bara;

Hetta upp ugn tillsammans med stekpanna eller långpanna till 200 C och bryn den färdigkryddade steken i lite olja med en första vändning efter ca 6 min. Bryn vidare ca 9 min, eller tills fin yta erhållits. Sänk sedan temperaturen till 160 C och efterstek med några vändningar i sammanlagd stektid ca 1 timme. Ta ut steken och låt vila ca 15 min, ta sedan av nätet och skär upp steken för att servera. Vid användning av stektermometer - ta ut steken vid ca 59 C kärntemp.

Glasklart för vanliga människor kanske, men jag har något slags recepthandikapp och vill ha ALLT beskrivet steg för steg. Vår spis går att reglera från 1 till 6. Jag brynte i sex minuter på varje sida. Men när ska man sätta in i ugnen då? Och vad räknas som sammanlagd stektid? Och när ska man sänka till 160 grader? Som tur är så fick jag till slut en av våra skumma stektermometrar att funka och steken blev gudomlig tillsammans med fantastiska såsen och vår egen potatis. Så det så! Undrar om man kan ha viltsåsen till falukorv? Annars måste jag kanske laga något annat vilt att matcha såsen med.

Vi har egentligen aldrig något badrum eftersom det bara är en dusch, men man säger liksom badrum ändå, om man inte vill säga toa. Grannen mittemot ringde på och frågade om vi har problem med avrinningen i badrummet. "Vi har inget badrum!" Rolig replik, men det fattade nog inte han. Inte vet jag om vi har problem med vattnet i badrummet, om man inte kallar det för problem att vi har rivit ut hela rummet. Snart är vi nere hos tjejen under om vi inte passar oss. Idag har sambon fixat hit en elektriker som skulle komma klockan sju. Det är en hemskt ful tid på morgonen så då fick han vara hemma och ta hand om det. Jag var visserligen vaken och konstaterade att någon var här mellan 7.17 och 7.42. Sedan kom sambon in i sovrummet och försökte förklara för mig att vi inte kommer att ha någon toa på ytterligare ett par veckor, för nu ska de dra om elen i hela lägenheten när vi ändå rivit upp golvet. Jag var så trött så det gjorde ont att öppna ögonen och bad sambon prata med mig en annan gång.

Hurra, nu kan jag skicka MMS! Sisådär en fem år efter alla andra... Jag har varit helt nöjd med min gamla Nokia 3310 men nu när jag fått ärva grannens något nyare modell med kamera tycker jag det är skitroligt att skicka MMS. Sambon frågade om jag har bluetooth. Eh, blåtand, det tror jag inte. Jag har inte druckit rödvin idag... Han tror att jag har det och att jag i så fall ska kunna skicka bilder gratis. Jag vet inte ens vad det är, men tycker gott att sambon kan hjälpa mig att ta reda på om min mobil har det, eller om det går att installera på något vis.

Igår klippte vi äntligen baggen för sista gången. Det har vi tänkt göra länge, men han är så skygg så det är svårt att få tag i honom. Särskilt nu när han fortfarande verkar minnas den där läskiga hunden som var och hälsade på förra helgen. Men sambon fick ett fast grepp om halsbandet och drog in honom i ladugården. Vi kopplade honom med ett rep som vi drog över en planka i taket och sedan höll jag repet sträckt och en hand i halsbandet medan sambon klippte och uppmuntrade baggen med äpplen med ojämna mellanrum. Han var rätt snäll och tålmodig faktiskt, men det tog drygt en timme och han verkade väldigt glad när det var över. Så nu har vi en nyklippt snygg bagge att sälja. Det vore synd att skjuta honom när han säkert kan leva i flera år till och avla många fina lamm!

När jag blir stor vill jag bli en liten tant. De är söta. En dåvarande pojkvän till en av mina gamla gymnasiekompisar undrade varför alla farbröder var små när vi alltid sa "en liten farbror". Jamen, det heter ju så. Farbröder och tanter ska vara små, då är de som bäst! Och nog krympte alla mina far- och morföräldrar rejält de sista åren. Jag har tänkt bli en liten pillemarisk tant som är halvdöv och halvblind (redan på god väg) och lallande glad. Jag ska lyssna på 80-talsmusik på hög volym och skråla Det är försent i kapp med Mauro Scocco. Jag ska äta en massa godis som ska vara segt så löständerna skallrar och jag ska gå på konserter och åka på resor till olika vackra platser. Jag ska alltid bli helt lycklig när jag får sitta utomhus och äta goda saker. Jag ska bli minst 92 år och pigg som en spigg som min gammelmormor som åkte remmalag på Visingsö när hon var över 90. Synd att mina barnbarn aldrig kommer att få träffa mig. Fick förresten veta idag att jag kan förnya mitt recept på p-piller via internet.

Jag får lite dåligt samvete när jag pratar med kloka och ansvarskännande personer som säger att man inte ska köpa kläder som har tillverkats av barnarbetare eller andra som går på slavlön. Klart man inte ska. Hur vet man vilka man inte ska handla av då? Till att börja med kan man titta var plagget är gjort någonstans och om det är Europa bör det vara hyfsat drägliga förhållanden för arbetarna. Om det är hysteriskt billigt kan man göra en kalkyl över hur mycket det kostat att tillverka plagget för att det ska vara lönsamt att sälja för nästan ingenting. Men det där är ju tråkigt för mig som tycker om att fynda och blir lycklig när jag hittar plagg för tvåsiffriga belopp. Nu finns det verkligen ingenting jag behöver så jag får konstruera nya måsten. I fredags när jag var i Växjö var vi väldigt länge på H&M. Till slut kände jag mig tvungen att köpa två toppar. Väninnan säger att just HM har skärpt sig och ligger ganska bra till i olika undersökningar vad gäller drägliga förhållanden för sömmerskorna. Den ena toppen är en kort sak som ser hopknuten ut på mitten (åh, vad jag skulle vilja kunna lägga ut foton när jag inte kan beskriva saker) och något sådant plagg hade jag inte innan. Den andra har en massa små hål och är svart och blank och underbar. Sedan har jag gjort en historisk utrensning i garderoberna. Tre fulla kassar och ändå är det fortfarande överfullt på hyllorna! Jag insåg äntligen att jag inte kan hålla på och spara kläder bara för att jag har minnen från gymnasiet i dem. Jag får nog acceptera att jag troligen inte kommer att vara någon storlek 38 på 55 kilo inom överskådlig framtid. Fast vissa kläder måste jag få ha kvar trots att de är helt hopplösa. Jag vill så gärna kunna ha mina blåvitrandiga byxor igen, liksom jeansen med nitar på sidorna och alla varma mysiga sticketröjor som det varit för varmt för de senaste åren. Jag ska börja ha islandströjor i stugan. Visserligen är de för fina för att smutsa ned ute på landet men jag får väl försöka låta bli att rulla mig i fårhagen i dem...

En dag hamnade jag i en diskussion på fikat om att det är rätt skönt att inte vara så ung längre och behöva tänka på sin image. De andra damerna runt bordet var femtio+. Jag känner mig inte särskilt gammal med mina 33 år, men det är klart att gymnasieeleverna tror att jag är något slags vuxen. Jag håller med om det där att det är skönt att slippa behöva försöka hänga med i modet. Jag är tillräckligt gammal att våga klä mig som jag vill och har dessutom råd att köpa vad jag vill. Fast eftersom jag är snål och inte vill lägga så mycket pengar på kläder blir det sällan fyrsiffriga plagg. Sällan över 500 faktiskt. Men jag tycker det är kul när jag märker att jag mixat kläder inköpta i olika länder så att jag verkligen har en egen stil. Jag kan ha hybridkjolen med jeansöverdel och veckad bomullsnederdel från England till t-shirten från NASA. Eller Pimkiejeansen från Tyskland till någon topp från England. Man behöver förresten inte resa så långt. Jag kan blanda kläder från Ljungby med plagg från Göteborg, Värnamo, Växjö eller Hedemora.

Kändispoäng! Jag pratade med svärmors kufiska danske granne. Han berättade att Shu-bi-dua har en text om mjölk som smakar ko. Shu-bi-dua är en lustig dansk grupp som jag såg när jag råkade planka in på en festival någonstans i Danmark på en studieresa med ekosoferna 1994. Ekosofi var ett trevligt ämne som bara fanns några år när jag gick på gymnasiet. Det var en blandning mellan biologi och filosofi, tror jag var meningen. Vi var alltså i Danmark och tittade på mosslik bland annat. En natt sov vi på ett vandrarhem som låg nära ett fält där vi hörde musik. Jag och några till gick dit för att se vad det var frågan om och kom nog in bakvägen för plötsligt var vi mitt inne på ett festivalområde! En tjej i min klass som är från Danmark upplyste om att det var Shu-bi-dua som spelade och att de är stora i Danmark. Jag har köpt en samlingsbox med tio skivor med dem. Nu måste jag kolla om jag har den ko-låten. Svärmors danske granne berättade att han gått i samma klass som en i Shu-bi-dua. Lustigt.

Igår kom vi ut till stugan lagom till värsta åskovädret. Jag är riktigt rädd för åska och satt och kurade i soffan och skickade terapi-sms till ungefär alla i min kontaktlista. Åt pistagenötter med vitlökssmak som smakade märkligt. Sedan gick åskan över och vi delade på ett kilo kräftor. De var små och måste ha varit mycket flera än garanterade 16-20 stycken. Det var gott ihop med rostat bröd och vitlökssmör men jag var inte på snapshumör. Jag dricker inte snaps, men det händer om, eh, någon häller upp åt mig...

Idag har jag tittat på repriserna av de Idolprogram som gått under veckan. Jag tycker det är skitroligt. En kille var 25 år och arbetslös och så säker på att han skulle vinna så att han inte hade någon reservplan om vad han ska göra med sitt liv om inte, och så ställde han sig och sjöng Ebba Gröns Die Mauer ungefär som om jag skulle ha gjort det. En av de bästa låtar jag vet men helt utan inlevelse. Sedan blev han förbannad när juryn bad honom gå ut, sparkade runt stolar och sa att han pissar på juryn (förutom Kishti som han avgudar) och till råga på allt fick han inte ens upp dörren när han skulle gå därifrån. Stackars, stackars kille utan självinsikt.

Vecka 37

* Läser: Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg av Joyce Carol Oates. Jag hoppas att denna extremt långa boktitel håller vad den lovar. Det är en ungdomsbok med mycket mörk början. Jenna skuldlägger sig själv för att hennes mamma dött i en bilkrasch. Jenna skrek till när något dök upp framför dem mitt på en bro. När hon vaknar upp på sjukhuset och får veta att hennes mamma dött vill hon inte leva längre.
* Lyssnar på: Stadsvandringar med Dungen. CD från 2002. En kompis får för mycket fältbiologvibbar av det här och ändå har hon själv varit medlem där. Jag förstår vad hon menar. Det här är 70-talsflum med Ted Gärdestadliknande lajlajlaj. Ibland är det mysigt, ibland blir det för jazzigt. Mystiskt. Jag köpte skivan för att jag alltid är nyfiken på män som sjunger på svenska. En del är riktigt trevligt men lite för alternativt vänster-palestinasjal-manchester-långhårigkille.

* Veckans citat:
- Vad ska du sjunga?
- Kjell Höglund.
- Blir det drag?
- Nej.
- Blir det högstämt och fint?
- Nej.
- Inte det heller? Varsågod!

Heder åt Kishti i Idol 2007 som inte fick ett hysteriskt skrattanfall här. Som en kompis till mig säger "Har du inte självförtroende så fejka!" Titta, där blev det ett extra citat på köpet.

* Veckans händelse: Lantcafét i Öhr har skördefest den 14-16 september. www.lantcafe.se

Jag visste det! Sambon har en overklig uppfattning om vattentemperaturer, han kan få för sig att bada i dammen innan han bastar, fast det är kanske 13 grader i dammen, brrr! Alltså var det med en viss skepsis jag gick upp på vinden för att duscha igår, när han hade sagt att det är lite si och så med varmvattnet. Det var inte ens si och så, det var obefintligt! Jag tvättar inte håret i kallvatten! Efter att ha stått och duschat fötterna kallt i vad som kändes som flera minuter tröttnade jag och gick hem igen. Det går utmärkt att tvätta håret i köket. Om jag hade rensat vasken ordentligt innan hade jag sluppit att få sallad i håret...

Igår var jag på teater utomhus vid Bäckaskog slott utanför Kristianstad. Naturligtvis var det en brittisk uppsättning  och inte amerikansk som jag skrev igår, men det står faktiskt American Drama Group här www.backaskogslott.se, kolla själva! Jag får inte ihop det riktigt, men det jag vet är att jag såg samma sällskap på samma plats förra året. De är väldigt proffsiga och väldigt roliga.

Jag kom hem strax före midnatt och då sover sambon. Han hade skickat ett gulligt sms som jag inte läste eftersom jag glömt mobilen på skolan: "Hej hopp. Toaletten funkar men inte resten. Gonatt" Detta märkte ju jag såklart ändå för när jag gick på toa var både handfat och dusch borttagna... Han säger att det är lite si och så med varmvattnet i duschen på vinden som jag måste använda ikväll. Gah! Jag som hatar, hatar, hatar att duscha kallt!

Jag skrev för några veckor sedan om min kloka insikt att det är bäst att vara trevlig för då är människor oftast trevliga tillbaka. Ibland undrar jag varför jag är så överdrivet trevlig och snäll även mot människor som inte alls ger mig något tillbaka. Kanske av nyfikenhet; hur länge ska de orka vara så nonchalanta mot vänliga mig? Jag förstår verkligen inte! Vissa människor verkar vara födda med taggtråd i käften.

Idag var jag och blev fotad i egenskap av personal. Det är mediaeleverna som fått i uppgift att ta enskilda bilder på alla i personalen. Jag bokade in mig på en tid precis när jag kommit till jobbet för då brukar jag se hyfsat pigg och fräsch ut. Eller, fräsch kanske är synd att säga, när jag är lite lätt svettig efter cykelturen till jobbet, men dock, håret är nyborstat och jag ser ungefär så fördelaktig ut som jag kan mitt på en vanlig vardag när jag inte sminkar mig. De tog två kort. Det första skulle vara i passfotostil och användas för en informationsfolder i skolans reception. På det andra kortet fick man göra en rolig grimas eller se ut lite hur man ville. Då undrade jag vad den bilden ska användas till. Skolans hemsida! Jamen vafan! Jag vill väl inte göra en rolig grimas på skolans hemsida heller!? Nu blev det så att på passfotot ser jag kriminell ut, som man ju gärna gör när det ska tas seriösa foton, och på det andra kortet flinar jag med öppen mun. Den bilden blev faktiskt ganska fin och nu tycker ju jag såklart att de kan använda det glada kortet på alla ställen och förpassa det allvarliga till glömskan. Vi får väl se vad detta fotograferande utmynnar i. Jag har hört ryktas om att det ska sättas upp foton både i entrén och i personalrummet. Vet inte om det ska vara nödvändigt att ha bilder på personalen precis överallt.

Nu väntar jag på att få åka med engelsklärarna till Bäckaskog slott utanför Kristianstad och se en amerikansk uppsättning av En midsommarnattsdröm. Trevligt! Dagen till ära har jag jeans, strumpor och goretexskor, samt tribaljackan OCH regnjacka! Här ska minsann inte frysas! Annars vägrar jag fortfarande höst och går helst utan underkläder. Blir lite kallt med bara ben, men så länge man rör på sig går det fint.

Om jag har bilrubriker kanske jag får nya läsare. Som blir besvikna när bloggen handlar om något helt annat... Men jag har faktiskt träffat på en gul Porsche idag. Det blev en ganska intressant kvällspromenad. Jag fastnade i soffan när jag kom hem och efter att jag läst en bok i någon timme somnade jag. Det är inget taktiskt för mig att sova klockan fem på dagen för då somnar jag ju inte på kvällen sedan. Så när jag vaknat till igen och vilat en stund till tog jag mig samman och gick en promenad ut på stan och hittade på några små projekt. Först gick jag till Mimla, en heminredningsaffär som haft lite för dyra saker för min smak, men nu är det utförsäljning för att den ska stänga och då passar snikiga jag på. Träffade på en kollega och föreslog att vi ska åka till teboden i Markaryd på en svetsa-samman-personalen-resa. Sedan var jag in på nya klädaffären Paparazzi. Inte så dyrt som jag trodde, men visst har de en del exklusiva märken. Gick till Bankomaten och då stannade en mystisk man i sin gula Porsche bredvid mig, på en gågata kan tilläggas. Han frågade på stockholmska "Vet du om det finns något systembolag här?" Jag pekade och förklarade att det var rakt fram men att man inte kan köra bil där. Efter ett tack från myskofarbrorn hoppade jag undan när han rivstartade och höll på att meja ned mig. Han brände rakt över Stora och Lilla torg, alltså genom Ljungbys centrum där det är gågator, och parkerade mitt utanför Systemet! Jag gick åt det hållet och träffade på en lustig kompis som sa att jordens undergång väntas 2012 den 22/12. Sedan träffade jag på en ofrivillig bekant som fått nytt  jobb i Växjö. Han pratade om att det är mycket bättre löner i andra kommuner (jag tycker det är tråkigt att prata om pengar) och att han inte har en enda vän i Ljungby och att han brukar säga lite skämtsamt att han har flera kompisar i Spanien och i Skottland än i stan där han bor (jag tycker det är pinsamt att prata med någon som säger att han inte har några kompisar). Konstaterade nöjt för mig själv att jag däremot är väldigt social och känner många i stan nu. Gick och tittade på Levante, nya grekrestaurangens öppettider. Blev hungrig och övervägde att gå in och äta där men det skulle kännas öde att gå dit ensam så jag ska tjata lite på sambon och se om vi inte kan gå dit någon kväll. Sedan träffade jag på en gammal kollega som är den snällaste lilla människa jag vet. Jag blir alldeles mild och tramsig på rösten när jag pratar med henne för att hon är så gullig... Hon säger så roliga saker som "Åh, jag tror jag dimper!". Hon hade varit i mina gamla hemtrakter i helgen, nämligen Borlänge, och hälsat på två tjejer och två taxar och de var trevliga alla fyra.

Nu ska jag se hur bra det går att dusha utan dörr. Vi ska renovera badrummet och sambon har börjat med att plocka ned duschkabinen. Jag brukar orsaka översvämning när jag duschar... Senare får vi använda duschen i tomma lägenheten på vinden. Ikväll blir det TV-kväll; Little Britain, Idol och House.

Vi har köpt en ny gräsklippare. Den är ganska stor, eller normalstor, kan man väl säga. Killen på Järnia såg aningens konfunderad ut när sambon sa att han ställt bilen utanför och undrade om man kunde ta ut gräsklipparen via lastingången. "-Är det din Mini Cooper?" Det är det inte för vi har en Mitsubishi. Jag hade gärna velat se klipparen packas in i den Mini som stod där... Jag skulle gärna villja ha en Mini för de är så himla söta! Inte världens mest trafiksäkra bil kanske, men jag kör inte så mycket. Förra sommaren var jag och bilade i England med en kompis. Det var hon som körde eftersom jag vägrar köra på fel sida. Båda var helfascinerade av minisarna och skrek till varje gång vi såg en: "Mini!". Vi bodde en natt på ett fantastiskt ställe, ett hus från 1400-talet som var Bed and breakfast och faktiskt inte jättedyrt. På morgonen serverades frukosten klockan 8.15 för därefter skjutsade frun de två små barnen till skolan i sin Mini Cooper. Wow!

Jag är glad att det var fint väder i lördags så att vår utflykt till teboden blev riktigt njutbar och vi kunde sitta utomhus. Jag hade lite problem att hitta på barnanpassade aktiviteter. Hade som förslag att vi kunde gå på två vernissager, gospelkonsert, skördefest och nya grekrestaurangen. Tror inte att någondera hade passat ettåringen. Visserligen verkar hon inte jätteintresserad av djur, men det är hennes mamma och hon var hellycklig över besöket på Traryds djurpark där man kan klappa bondgårdsdjur.

Vår abborre fick en skräckupplevelse när sambon rengjorde akvariet. Det var länge sedan glaset var så rent men jag vet inte om han förstår att uppskatta sitt nyrensade hem. Precis efteråt stod han på sned under en rot och såg helt traumatiserad ut. Men nu verkar han ha funnit sig till rätta och bor i ett cementrör.

Idag har vi haft pedikyr på en tacka som fått för långa naglar. Jag tycker de borde slita på klövarna så det inte händer, men ibland får vi hjälpa till att klippa dem. Fast idag kletade vi bara på en undergörande kräm så att det inte ska bli inflammerat. Hela fårskocken tyckte det var jättespännande och gick genast fram och försökte slicka bort det. Själv har jag vit gegga i håret efter att ha stått framåtlutad och försökt mata just denna tacka och hålla undan de andra. Sambon höll i fåret medan jag kletade på kräm och då var det svårt att pressa undan de nyfikna lammen.

Jag inväntar med spänning morgondagen för att se om jag har något mobilabonnemang då över huvud taget. Jag har ju sagt till Tele2 att jag ångrat mig och inte vill byta till dem, men ändå har de skickat nytt SIM-kort och Telia har sänt ett uppsägningsbrev. Jag försökte ringa Telia idag och reda upp men gav upp när jag fick beskedet att jag var nummer 75 i kö med en beräknad väntetid på 22 minuter. Päh!

Bloggabstinens, jag har inte skrivit på tre dagar! Nu måste ju jag rapportera om vad som hänt sedan sist. I torsdags var jag och tre kompisar på stadsvandring. Vi var 27 personer på vandringen och egentligen skulle det bara vara plats för 12 men det gick bra ändå. Jag ställde mig nära guiden så jag hörde vad han sa, utom när jag koncentrerade mig på att titta på en rolig hund som lekte och något jippo med likaledes lekande människor i hembygdsparken. Vandringen var annars intressant och gick runt Ljungsätra och nästan förbi vårt hus.

I fredags flyttade vi till stugan. Där fick vi besök av min gamla sambo från Göteborg (klasskompisen som jag skrev magisteruppsats med), hennes kille och deras lilla tjej på drygt ett år. I lördags hade vi fårskådning. De har just flyttat ut på landet och funderar allvarligt på att skaffa får. Tyvärr var deras hund lite för pigg på att valla och fåren blev skitstressade, baggen panikade och sprang rakt genom staketet. Annars är det en väldresserad hund, men han har lite för mycket instinkter. Han hjälpte även sambon att ideligen plocka upp ketchupflaskan som agerade flöte på kräftburen...

Vi åkte på utflykt till Stockhultsgårdens tebod i Markaryd. Det var minsann så varmt och soligt så att vi kunde sitta ute och det var mysigt förutom att vi var för hungriga för att vänta så länge som vi tvingades till, samt att lilla tjejen trillade baklänges genom stolsryggen, men hon slog sig inte alltför mycket i gräset. På väg från teboden dök Gränsbygdens köpcentrum upp och där har vi inte varit på länge. Vi fann även deras mataffär som vi tidigare inte hittat alls. Den hade de gömt bakom en bensinmack. Där tittade vi lite på vitvaror och jag fascinerades av en svart blank kyl med strasstenar! Den var av för mig okända märket Gorenje, som visst gör väldigt moderna och flashiga maskiner. Vi var också på Herrgårdstoppen och köpte godis och kokosbollar och Traryds djurpark och förundrades över tre killingar som var helt obscena. Vi hade nästan glömt hur vår bock Bilbo var funtad och påmindes om det på ett direkt sätt... På kvällen åt vi lammgryta från förra årets slakt och så fick gästerna basta och bada i dammen medan jag vaktade deras sovande dotter. De var nöjda med utflykten till, som de sa, Obygden och Sockertoppen.

Vi har haft besök av kompisar med en dotter på 16 månader. Jag kan inte längre säga att jag inte tycker om barn. Fortfarande tycker jag att de är helt obegripliga och blir nervös av dem, men de ÄR ju små underverk. Förut sa jag att jag inte skulle ha barn innan jag fyllde 25 och sedan inte före 30 och efter det insåg jag att jag aldrig skulle känna mig mogen. Folk säger fortfarande att jag kan ändra mig, men det tror jag inte. Jag tycker att det är konstigt att det är så vanligt att fråga varför man inte vill ha barn. En mycket ovanlig fråga skulle vara varför man vill. Det undrar jag! När någon frågat om jag vill ha barn har jag ibland svarat att jag letar efter en lämplig mamma till mina barn. Jag har slutat leta, hon finns inte! Sambon är gullig med barn och det gör lite ont att tänka att han inte kommer att få några. I så fall får det bli med någon annan. Aj! Hur smärtsam är inte den tanken? Vilken tur jag har som inte blir tjatad på och utsätts för övertalningsförsök att skaffa barn. Så hemskt jobbigt det ska vara för dem, oftast är det killar, som blir tjatade på när de inte vill. Sambon är aldrig hemma så det skulle vara jag som fick ta hand om våra barn. Och det har jag väldigt svårt att se framför mig. Väninnan fick basta och bada i vår damm igår medan dottern låg hos mig i soffan och sov. Så långt kan jag sträcka mig, som till att vakta ett sovande barn... Jag vill inte ha något ansvar, skulle oroa ihjäl mig över något så viktigt som ett eget barn.

Vecka 36

* Läser: Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger. Ny stugbok. Det här var fascinerande! Jag brukar inte uppskatta övernaturligheter utan läser helst realistiska romaner, men så ibland råkar jag på undantag som detta. Historien är helt absurd, men invävd i en verklighetstrogen miljö. Henry är en bibliotekarie (bara det tycker ju jag är roligt!) som har en sällsam sjukdom, helt ofrivilligt förflyttas han i tiden. Han möter Clare för första gången när hon är 6 år och han är 36. De gifter sig när hon är 22 och han 30... Mycket annorlunda bok och den verkar också mycket bra!

* Lyssnar på: The heart of Chicago 1967-1997. CD från 1997. Hoooah, vilken nostalgitripp! En av de första LP-skivorna jag köpte var Chicago 17 och på den skivan är You´re the inspiration med, en av mina dåvarande favoritlåtar. På senare år har jag glömt bort Chicago och mina LP ligger på vinden hos mamma och pappa. Jag tycker fortfarande om den där låten, liksom andra klassiker som If you leave me now, Look away och Will you still love me? Smörigt, javisst! Ibland vill man ha lite smör i öronen.

* Veckans citat: Failure is not an option.
Text på T-shirt jag inte köpte på Kennedy Space Center.

* Veckans händelse: Höstsagan, kulturhappening i Växjö på fredag och lördag. Kolla här: www.hostsagan.se